Three Seasons – Grow

Three Seasons - Grow
Three Seasons – Grow

Ett av mina favoritband i den så kallade retrorockvågen är äntligen tillbaka och det med besked. Ända sedan andra albumet Understand the World (2012) så har jag väntat på ytterligare ett kapitel i Three Seasons karriär. Jag har nämligen fallit pladask för deras sjuttiotalsrock som bär spår av storheter som Deep Purple, Led Zeppelin, The Doors och Gov’t Mule. Deras förmåga att skapa en jammig känsla med en någorlunda röd tråd är förmodligen det som jag uppskattar mest. Det låter verkligen som att de låter upptäckarglädjen guida dem när de skapar sin musik men samtidig så finns det en kunskap att allt ändå måste hänga ihop i sista ändan. Nya skivan Grow är inget undantag. De har istället skruvat till det ytterligare lite och denna gång skapat ett mer varierat album utan att tumma på det som gör Three Seasons till vad de är. De är bluesig och tungt riffande sjuttiotalsrock med härliga psykedeliska och progressiva tongångar. Men de begränsar sig inte bara till det utan är inte rädda för att bjuda på ett jazzigt parti eller plocka in folkmusikinfluenser.

Grow är precis som titeln säger ett album som växer med tiden. Det finns många nyanser, melodier och musikaliska vrår att utforska och det är inget man gör på endast ett par lyssningar. Which Way öppnar alltihopa med en mystisk aura och kastar sig emellanåt ut i svängiga partier som har vissa undertoner av svensk folkmusik. En klart snygg inledning som sätter tonen för albumet. Om inledningen sakta kröp sig på så riffar istället efterföljande Drowning taktfast och bjuder på ett tungt sväng och en snygg refräng. Tredje spår ut är By the Book vilket är en låt som är svårt att få grepp om då den mest tycks sväva omkring. Men den svävar på ett oerhört snyggt sätt som lätt vaggar in mig trans. Det något flummiga sinneslaget jag hamnar i passar ypperligt till efterföljande Tablas of Bahar. Det är nämligen en sju minuter lång omvälvande, episk och instrumental berättelse som tar mig med på en snygg musikalisk resa där jag under färdens gång bäddas in i ett mysigt gung.

Jag finner snart ett klarare sinne när Food For the Day svänger igång med ett tungt riffparty med bandets omisskännliga ljudbild. Att efter en sådan rökare bjuda på skivans lugnaste stund i form av No Shame kan kännas vågat men de ror det i land det också. Låten visar upp en väldigt emotionell sida av bandet som jag gillar mycket men frågan är om inte uppbyggnaden till det härliga crescendo är ännu mer uppskattat från min sida. Efter en sådan omvälvande upplevelse så kommer Home is Waiting som en liten ”befrielse” och förvandlar gruppen till ett fullfjädrat bluesband med ett matigt classic rock-sound. Helt klart en av skivans bästa låtar. Avslutningen Familiar Song är ett tio minuter långt episkt stycke där alla bandets ingredienser får visa upp sig inklusive ett härligt mustigt orgelsolo! Orgeln är förövrigt ständigt närvarande även på detta album och jag älskar det!

Jag minns på debuten att jag tyckte att grabbarna inte hade nog med kött på benen för att skapa långa låtar men det var då det. Nu har de växt till sig, hittat rätt musikalisk kostym och behärskar den längre speltiden på låtarna mycket bättre än tidigare. De lyckas odla en egen identitet lite mer för var nytt album också vilket jag gillar. Visst kommer man fortfarande att tänka på andra storheter från rockens guldålder men det gör man ju med i princip alla band som spelar denna typ av rock idag. Three Seasons sticker ut med sin svängiga, jammiga och psykedeliska rock och om de snart inte börjar röna samma framgångar som genrekollegorna i Graveyard så är det något oerhört fel med världen.

Three Seasons – Grow
Transubstans Records / Record Heaven

1. Which Way
2. Drowning
3. By the Book
4. Tablas of Bahar
5. Food For the Day
6. No Shame
7. Home is Waiting
8. Familiar Song

www.threeseasonsmusic.com

Betyg: 9/10

Ulf Classon

2 reaktioner till “Three Seasons – Grow”

  1. Håller med om allt Ulf skriver men sartez farajs röst håller inte är det fler en jag som tycker så ?

Kommentera