Perfect Beings – Perfect Beings

Perfect Beings - Perfect Beings front
Perfect Beings – Perfect Beings

Många band säger sig vara influerade av det gyllene progressiva 70-talet och har intentioner att forma sitt sound och tonspråk därefter. Oftast tänker man då på band som: Yes, Genesis, King Crimon, Pink Floyd mfl. Amerikanska bandet Perfect Beings begår genom sin självbetitlade platta albumdebut men man har sökt sig en helt annan musikalisk väg än det stora flertalet. Medlemmarna i bandet kommer från så vitt skilda akter som: Moth Vellum, Slash, Bruce Dickinson Band vilket har format deras musik till något klart speciellt och annorlunda.

Att det är just 70-talets sound och tonspråk som är några av de viktigare ingredienserna i Perfect Beings sound är ganska tydligt, men man har som tidigare nämnts valt att inte närma sig den symfoniska genren. Detta känns väldigt befriande då en Genesis / Yes-klon till hade känts som ytterligare en för mycket. Perfect Beings lirar en välspelad men ganska så snäll progressive där det känns som om en ung, lekfull, experimentell och progstinn Paul McCartneys ande vilar över hela härligheten. Sångaren Ryan Hurtgen har en röst och frasering som på många sätt påminner om ”Maccas” sångsätt vilket ytterligare förstärker likheterna. Gitarristen Johannes Luley har en fin timing, känsla och inlevelse i sitt spel, och som också känns väl anpassat till låtarna på plattan. Det är inte så stor variation på låtmaterialet utan de flesta spår är som nyss nämnts ganska lugna, snälla och stämningsfulla, dock utan att bli mesiga. Inledande The canyon hill är ett bra exempel på hur merparten av låtarna på Perfect Beings låter, men ibland blixtrar det trots allt till lite här och där med lite längre progressiva och experimentella passager. I avslutande One of your kind blir Yes-känslan ganska påtaglig då Luley levererar ett snyggt slidesolo som självaste Steve Howe hade kunnat vara stolt över. Överlag är samtliga musikers insatser av hög kvalitet vilket bidrar till det ganska lyckade slutresultatet. Trots flera bra spår: Helicopter, Walkabout, Program kid, så känns det som om något fattas och som gör att plattan inte riktigt håller hela vägen fram. Detta något är enligt min mening fler låtar som sticker ut med mer glöd, fart och intensitet inbakad. Detta hade helt klart höjt helheten och definitivt genererat ett högre slutbetyg.

 

Perfect Beings – Perfect Beings

My sonic temple

1.   The canyon hill
2.   Helicopter
3.   Bees and wasps
4.   Walkabout
5.   Removal of the identity chip
6.   Program kid
7.   Remnants of shields
8.   Fictions
9.   Primary colors
10. One of your kind

www.perfectbeingsband.com

 

Betyg 6,5 / 10

Staffan Vässmar

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.