Hasse Fröberg & Musical Companions – HFMC

hfmc
Hasse Fröberg & Musical Companions – HFMC

Hasse Fröberg, som kanske mest är känd för sin mångåriga medverkan som sångare i de svenska prog-giganterna The Flower Kings (TFK), släpper nu den tredje full-längdaren med sitt eget band. För en gångs skull saknar plattan en tydlig titel utan man har istället valt att bara ge initialerna i band-namnet. Kanske ett litet trick för att få det att se ut som en debut-platta men det har ju används av många band genom åren.

Vi möter samma sättning som i tidigare plattor: Förutom Hasse på sång och gitarr hör vi Thomsson på bas, Ola Strandberg på trummor, Kjell Haraldsson på keyboards och Anton Lindsjö på gitarr.

Hasse har tidigare förklarat att han bildade bandet för att han ville förverkliga en del idéer som inte tidigare fått plats inom TFK-konceptet. Dessutom fick jag (efter att ha lyssnat på tidigare plattor) också intrycket att han ville ’återvända’ till den lite tyngre och mindre komplicerade rocken som han sysslat med tidigare. Men för egen del är det glädjande att konstatera att den nya plattan inte alls har distanserat sig särskilt mycket från TFK. Istället är plattan fylld av de typiska TFK-sounden men utökad med en mängd andra influenser från nutid och från tidigt 60-70-tal. Vi hör förutom de starka TFK-influenserna även supersnygg stämsång (som för tankarna till Queen i låten ”Can’t stop the clock” och flera andra låtar), tydliga Beatles-influenser i ”Everything can change” samt lite tuffare tongångar som påminner om Deep Purple eller varför inte Jimi Hendrix (i några mycket snygga gitarr-riff) i låten ”Something worth dying for”. Sen tvekar man heller inte att ge sig ut stilmässigt i andra riktningar (framför allt Kjell Haraldssons utbrytningar i både jazziga och klassiska riktningar).

Variationen är stor på plattan vilket ytterligare förstärker lyssnarupplevelsen. Här finns både de typiska lite episka prog-låtarna (exempelvis ”Can’t stop the clock” och ”Pages”) och vansinnigt skönt svängande tyngre rock i ”Something worth dying for”. I den sistnämnda visar Hasse att hans röst passar utmärkt även i de sammanhangen. Jag antar att denna låt blir en favorit på kommande spelningar.

Skall jag skriva några mer ord om låtarna som jag tycker bäst om så bör man förutom ”Can’t stop the clock” uppmärksamma den långa ”Pages” och den finstämda och lite sorgliga ”Genius”. Den förstnämnda handlar om tidens oundvikliga gång och här lägger Hasse in mycket personliga kommentarer och man anar en liten beskrivning av tidigare livserfarenheter och hur han ser på musiken och turnerandet. Vad det gäller det sistnämnda så är det väldigt kul att höra hur han uttrycker att det aldrig har varit så kul att spela och turnera som nu, trots att den magiska 50-årsgränsen passerats. Bådar gott inför kommande gigs för fansen! ”Pages” har otroligt mycket Yes-influenser och det är en fröjd att höra, inte minst för Hasses släktskap röstmässigt med Jon Anderson utan även för de ursnygga gitarrkompet av Anton Lindsjö starkt influerat av Steve Howe. Extra plus också för de fina trumpetfanfarerna som Kjell lagt in i kompet! Till sist, måste låten ”Genius” uppmärksammas. Den här låten är en riktig pärla! Underbart intro med ”skenande” mellotronstråkar och sedan ursnygga gitarrer följt av en mycket sorglig och snyggt sjungen text om en musiker som beskrivs som ett geni men med en mycket tragisk livshistoria. Det finns ingen direkt angiven information om att låten verkligen skulle handla om Freddie Mercury i Queen men lägger man ihop två och två så kan inte jag förstå något annat än att det måste handla om honom. I alla fall – en alldeles underbar låt på flera olika sätt som hyllar de som ger allt (och till och med livet) för konsten och musiken.

Förutom att självklart hylla Hasse för de fina vokala insatserna så vill jag lyfta fram Kjell Haraldsson som jag tycker sätter väldigt stor prägel på musiken i HFMC. Vi som älskar det keyboard-tunga kompet i den progressiva rocken får verkligen vårt lystmäte på denna platta. Verkligen imponerande snyggt utfört. Ta bara de massiva kyrkorgelackorden i slutet av ”In the warmth of the evening”. Mäktigt! Sen är Anton Lindsjös insatser på gitarr också värda att uppmärksamma. Flera gånger kom jag på mig själv med att tycka att det här är lika bra som mästaren själv (Mr Roine) men även att experimentlustan är stor både på det akustiska och elektriska gitarrerna. Jag uppskattade särskilt den härliga Opeth-flörten i några gitarr-ackord i låten ”In the warmth of the evening” (som för övrigt följs av några vansinnigt fina orgel- och synt-solon av Kjell!).

Det här är utan tvekan HFMCs bästa platta hittills!

 

Hasse Fröberg & Musical Companions  – HFMC
GlassVille records

1. Seconds (1:47)
2. Can’t stop the clock (7:22)
3. Everything can change (5:13)
4. Pages (15:23)
5. Genius (5:48)
6. In the warmth of the evening (10:42)
7. Something worth dying for (5:31)
8. Someone else’s fault (10:14)
9. Minutes (1:08)

http://hfmcband.com

 

Betyg: 8 av 10

Karl-Göran Karlsson

Kommentera