Jag minns en tid i mitten på nittiotalet då band som The Hellacopters släppte skivor som Supershitty to the Max! och Payin’ the Dues medan norska Gluecifer gav oss Ridin’ the Tiger och skivan med tiderna coolaste titel; Soaring with the Eagles at Night, to Rise with the Pigs in the Morning. Det var då som ordet action lades till genrenamnet rock, de distade gitarrerna dominerade tillsammans med jeanstyg och en übercool attityd. Det var lite enklare, det var lite ösigare, det var mer party. Musikerna avgudade MC5 och Ramones vilket gav en småskränig men enkel och fartfylld rock’n’roll med massa attityd. Men samtidigt så var det viktigt att skriva starka låtar som var medryckande. Men det är en svunnen tid. Även om båda banden (och fler där till) har fortsatt att ge ut musik genom åren så var det ändå något speciellt just där just då.
Det är ur denna källa av musik som finnarna i Hard Action hämtar kraft och inspiration när de nu albumdebuterar med plattan Sinister Vibes. De försöker egentligen inte röra om i grytan allt för mycket utan satsar på skränig, distad och attitydstinn Hellacopters-rock utan krusiduller. Öppningsspåret Dead Dogs har allt det där som jag beskriver i inledningen av denna text och efterföljande Chosen Few samt Cut to the Bone är inte mycket sämre de. Trots att jag sitter med ett brett leende så börjar jag redan här känna mig aningen matt. Jag börjar få svårt att värja mig från det höga tempot, de ettriga riffattackerna och de blixtrande gitarrsolona. Men det har bandet förstått och levererar med Night Moves ett mer tillbakalutat tempo och därmed en perfekt andningspaus. Men sedan drar det igång igen och nästa chans till att vila nacken kommer först med avslutande No Lesson Learned vilken i och för sig är värd att vänta på.
Jag är som ni förstår ganska svag för det som en gång i tiden kallades för actionrock, eller garagerock som jag föredrar att kalla det, och Hard Action tar med mig på en härlig resa tillbaka i tiden. Men med det sagt så betyder det inte att dessa finska grabbar har levererat ett nytt mästerverk i genren. Visst inledningen på skivan är riktigt stark men låtarna flyter ganska snabbt samman med varandra och det hade behövts ett eller två spår till med lite lägre tempo. Sen är jag inte riktigt kompis med Günter Kiviojas sångröst. Det funkar ganska bra, det gör det, men han har varken Nicke Anderssons (The Hellacopters) avslappnade coolhet eller Biff Malibus (Gluecifer) punkiga kaxighet. Nu skall man kanske inte jämföra eller kräva att han skall låta som dessa två men det jag vill komma fram till är att han saknar en personlighet i sången. Men det funkar, som sagt, väldigt bra ändå. Hade de haft lite mer variation på låtarna, starkare refränger och mer personlig sång så hade Sinister Vibes varit en fullträff. Men grabbarna är tydligen i full gång med att skapa musik till nästa skiva så med lite tur är allt det där tillfixat ganska så omgående.
Hard Action – Sinister Vibes
Svart Records
- Dead Dogs
- Chosen Few
- Cut to the Bone
- Night Moves
- Deadweight (Cut Me Loose)
- Watch Me Burn
- Hey You
- Sinister Vibes
- Gunpoint
- No Lesson Learned
Betyg: 6/10
Ulf Classon