Teramaze – Her Halo

HerHaloTeramaze
Teramaze – Her Halo

Teramaze från Melbourne i Australien, ett för mig helt nytt och spännande progmetalband, har i och med nya plattan Her Halo släppt sitt sjätte album. Gruppen bidades av gitarristen Dean Wells redan under hans tonårsperiod, och de släppte tidigt ett antal plattor (Doxology 1995, Tears To Dust 2001 och Anthology 2008) innan de i och med Anhedonia, som kom 2012, kände att Teramaze börjat formas att bli det band man önskar vara. 2014 släpptes senste plattan, Esoteric Symbolism, vilken jag använt som jämförelse när jag tagit till mig nya alstret Her Halo. Och i mina öron är det skillnad. Rätt stor skillnad faktiskt. Esoteric Symbolism är en helt OK rockplatta, men musiken känns uddlös och det finns inga låtar som direkt sticker ut. Inför Her Halo har gruppen gjort två saker, dels bytt sångare till Nathan Peachey och dels bytt bolag till Mascot Label Group.

Utöver att jag tycker sångarbytet var till det klart bättre då Nathan har en röst med större variation och omfång och utan det så vanligt förekommande rockvibratot, har man fått ihop till ett helt knippe härliga låtar till nya skivan. Och passat på att ta ut svängarna än mer vad gäller speltid. För låtarna är över lag längre och mer innehållsrika än de var på Esoteric Symbolsm. Jag erkänner att jag är svag för långa, mer variationsrika låtar och när plattan inleds med nästan 13 minuter långa An Ordinary Dream, vilken uppfyller mycket av det jag uppskattar i en lång låt, ja då smälter man ju.

Redan vid första genomlyssningen får jag bilder av andra grupper som står hemma i cd-hyllan. Exempelvis Mind´s Eye, Poverty´s No Crime och framför allt Kamelot. Och då i synnerhet mästerverket från 2005 med det i det här sammanhanget nästan löjligt likartade namnet The Black Halo. Och sämre album att ha som inspirationskälla kan man ju ha. Om man nu haft det… Vilket är lätt att misstänka då deras nya producent Jacob Hansen bl a jobbat med senare upplagor av just Kamelot.

Genomgående bärs musiken fram av Dean Wells variationsrika och medryckande gitarriffande, understödd av ett trumkomp signerat Dean Kennedy, vilket är baserat på just trummor och betydligt mycket mindre cymbaler, samt Luis Eguren på bas.

Plattan inleds alltså med sin längsta, och mest varierade låt An Ordinary Dream. Ett i mitt tycke litet progrockigt mästerverk. Starka tempoväxlingar mellan ”full fart” och stillsamma break med enkelt piano med sång, inklippta inspelningar av berättande röst och mot slutet även härlig stämsång. Här visar verkligen gruppen upp en härlig utveckling från tidigare plattan och med detta starka alster även att det finns stor potential för framtiden!

Spår två, To Love A Tyrant, är en mer rak, berättande historia om ett tragiskt relationsöde. Bra driv, goa soloräder av Dean Wells på gitarr, nytt pianobreak och inte minst ett grymt tungt baskomp mot slutet som verkligen känns oerhört medryckande!

Tredje spåret är en powerballad, tillika titelspåret, Her Halo. En riktigt catchy låt med en refräng som sätter sig. Precis som det oftast ska med ett titelspår.

Out Of Subconscious följer därefter, ännu ett stycke progmetal med bra variation, stark melodi och instrumentala utvikningar, vinklingar och vändningar. Jag kan förstå att bolaget på förhand pekat ut låten – tillsammans med titelspåret – som en av låtarna att börja lyssna på, även om jag själv tycker andra låtar är starkare.

Femte spåret For The Innocent är egentligen den enda låt som lämnar mig tämligen oberörd, trots gott riff genom hela låten och en imponerande sånginsats av unge Nathan i de högre tonsfärerna. Den har, detta till trots, inte det där ”lilla extra” som fångar mitt intresse helt enkelt.

Låt sex på plattan heter Trapeze och är ett helt instrumentalt spår som svänger grymt gott. Det enda, om jag nu skall tycka något som skulle kunna vara lite negativt, är att så här dags på plattan börjar Dean Kennedys trumspel faktiskt stundtals kännas en liten smula enahanda och fantasilöst. Elakt egentligen, för han är grymt duktig, men han har kört på i samma stil på de rockiga partierna rakt igenom och trots gött sväng och en hiskelig massa nedslag per sekund på skinnen, så börjar jag faktiskt sakna en liten smula variation på något sätt.

Sjunde låten är en ballad. Broken. I mitt tycke bästa låt på Her Halo tillsammans med inledande An Ordinary Dream. Ingen banbrytande ballad i och för sig, men en riktigt bra melodi, stark refräng, fina körer, härligt gitarrspel, pianot är tillbaka efter ett par låtars frånvaro och låten är som lök på laxen kryddad med ett lite abrupt och annorlunda slut. Men har man nu döpt den till Broken, så…

Avslutningen Delusions Of Grandeur är plattans näst längsta låt, och jag vill påstå att de avslutar Her Halo i stor stil, med mycket variation och fantasi. En riktigt bra avslutningslåt!

Plattans totala 57 minuter passerar fort, nästan lika fort som Wells gitarrfingrar eller Kennedys dubbeltramp. Med Teramaze har jag fått en ny bekantskap, ett nytt riktigt trevligt band att spela när progmetaltarmen är hungrig på svulstiga riffslingor och bombastiska tongångar. Kanske kommer jag inte, efter att ha lyssnat på Esoteric Symbolism ett par gånger, att gå tillbaka till deras äldre material för att utforska Teramazes dåtid, men jag ser verkligen fram mot hur nästa platta kan komma att låta. Her Halo är i mitt tycke en riktigt bra och positiv skiva, jag rekommenderar den varmt, och som sagt – här finns utrymme för fortsatt spännande utveckling av bandets musik i framtiden!

Teramaze – Her Halo
Music Theories Records / Mascot Label Group

1. An Ordinary Dream (Enla Momento)
2. To Love A Tyrant
3. Her Halo
4. Out Of Subconscious
5. For The Innocent
6. Trapeze
7. Broken
8. Deloudions Of Grandeur

http://teramaze.com.au

Betyg: 8/10

Niklas Kindahl

 

 

 

Kommentera