Waken Eyes – Exodus

Waken eyes - exodus
Waken Eyes – Exodus

Jag kan ibland fundera över vad det är som gör att jag bara genom att se bilden från ett skivkonvolut intuitivt kan känna att ”den här plattan kan vara nå´t”! Och det utan att vare sig ha hört talas om bandet eller läst eller hört något om skivan. Känslan bara finns där. Detta märkliga infann sig nämligen när jag såg bilden av ett ensamt träd på en öde savann överskuggad av en hotfull himmel, under kunde man utläsa bandnamnet Waken Eyes och skivtiteln Exodus. Det fick mig att nyfiket läsa bifogad pressrelease.

Projektet, som alltså fått namnet Waken Eyes, består av Henrik Båth (Darkwater) på sång, Mike Lepond (Symphony X) på bas, Marco Minnemann (The Aristocrats, Steven Wilson, Joe Satriani) på trummor samt bandets initiativtagare Tom Frelek på gitarr, keyboards och ”orchestrations”.

Frelek började jobba på sitt projekt redan 2013 när hans eget band upphört. Visserligen spelade han egen instrumental musik, men han ville skapa ett riktigt progalbum och med sång. Listan på inspirationskällor är i det närmaste oändlig, men här finns allt från klassiska kompositörer som Chopin och Mozart till gitarrikoner som Jimi Hendrix, Joe Satriani, Al Di Meola, John Petrucci och B B King.

När han var klar med sina demos hade han redan klart för sig att han önskade få med Lepond och Minnemann i bandet. De accepterade till Freleks oförställda glädje och utöver att de färdigställde sina instrumentala delar imponerande snabbt, tillförde de även så oerhört mycket ”liv” till låtarna att Frelek nästan började gråta vid ett tillfälle.

Som bandets sångare ville Tom ha Henrik Båth. Han hade genom goda vänner hört Henrik sjunga i Darkwater och var mycket imponerad av hans stora sångbegåvning. Henrik accepterade och Tom anser att Henrik verkligen har tillfört musiken både ärlighet och passion i sin sång.

Plattans tema är att vara utan rädsla och varje låt har något som anknyter till detta. Det handlar om allt möjligt i vår värld och är ett album för alla som får kämpa och som har svårt att göra sin röst hörd.

När så plattan är i spelaren och de inledande tonerna av första spåret Cognition slås an, blir jag sittande mer eller mindre mållös. Cognition är nämligen i princip ett drygt fyra minuter intro till hela plattan, och vilken inledning! Pampigt, och att säga att de slår an tonen är verkligen inte fel ordval för här är trummorna i fokus. Minnemanns trummor och Leponds bas som bygger. Freleks och på första spåret gästande Piotr Sopa´s keyboards fyller på och det är ingenting annat än en fulländad njutning att få lyssna på den imponerande ljudmixning och lek med kanaler som man lyckas få till. Ljudet vandrar från sida till sida och man arbetar upp en stor förväntan inför fortsättningen. En förväntan som för egen del faktiskt blandas med viss ängslan att man skall trilla ner i någon av rockens alla slentrianmässiga fällor och på så sätt förstöra den fantastiska stämning man byggt upp. Men icke! När gitarren träder in förblir det lika mäktigt och nästan symfoniskt stort.

Snudd på omärkligt glider vi så över till Aberration och temat blir mer rockigt en stund innan tempot går ner och landar i endast vacker bas och piano. Henrik Båth träder in i handlingen och inleder den vokala insatsen på plattan med ett känslomättat djupt andetag innan han öppnar sången med orden ”Waken Eyes”. Det är så grymt snyggt! Vilken röst han har den gode Båth!

Jag kan redan nu, innan jag ens kommit till tredje spåret Deafending Thoughts, säga att plattan är så otroligt homogen. Den är alltigenom stark, tappar inte tråden, ja den är tveklöst något av det bästa jag hört i genren på mycket länge!

Jag skulle faktiskt vilja jämföra Exodus med en riktigt bra bok, en så´n där man bara inte kan lägga ifrån sig. För även om plattan spänner över i min värld otroligt imponerande 78 minuter så går det inte att stänga av. Man måste lyssna till sista tonen klingat ut!

Tillbaka till Deafending Thoughts. Låten inleds lite nedstämt och mer tungt, en smula dystert faktiskt, men ny vändning blir till ännu en knockout med sin oerhört starka refräng. Dessa grymma tempoväxlingar och tunga riff får mig bara att le fånigt, för sedan vänder de på nytt tillbaka till det rent vackra, via härlig gitarr.

Under resan tas vi vidare till nya musikaliska upplevelser. Som fjärde spårets Back To Life, inledd med klipp från vad jag gissar är delar av Martin Luther Kings välkända tal och låten är väl det närmaste man varit en ballad så långt på plattan. Utan att vara det. Just King´s tal lyfter låten och gör att den verkligen berör.

Anhalt fem på resan, Palisades, en ny käftsmäll i hur man varierar lugn bas o gitarr med tyngd och massivt dubbeltramp. Ren och variationsrik progmetal när det är som bäst.

Cornerstone Away följer som sjätte del i detta epos och drar ner pulsen något. Henrik Båth får här sällskap vid mikrofonen av gästande Kristine Bishop och det blir i sanning en härlig vokal mix, vilken dessutom kryddas på bästa sätt när man på nytt släpper loss Tom Frelek med ett gitarrspel som förgyller! Här levererar han ett av plattans maffigaste solon.

Gitarrerna flyttar med till vad vi då kan likna vid kapitel sju; Still Life. En rent instrumental njutning där akustisk och elektrifierad gitarr i harmonisk symbios leker fram ett oerhört vackert komponerat stycke musik. En solklar favorit för mig!

Arise närmar sig så, försiktigt med mjuk gitarr och piano, men de får snart sällskap av rejält trumkomp och initialt känns detta som plattans riktigt tunga låt. Och det är det väl stundtals också, men än en gång får killarna till intressanta växlingar. Jag säger det igen; det är så grymt snyggt gjort!

Näst sista låten Across The Horizon inleder mjukt men växlar snart in i nytt tempo och Båth hittar sätt att framföra de vokala delarna som imponerar. Svårt att beskriva fullt ut, allt harmonierar och hänger ihop, precis som sagts tidigare.

Så avslutas denna formidabelt vackra musikaliska resa med titelspåret Exodus, en liten sång på dryga 19 minuter. Och den innehåller ALLT man kan önska som avslutning på anrättningen. Jag kan i alla fall inte påstå att de missar något. Fantastiskt. Vilken punkt. Wow. Tack!

”Some day I´ll be found” sjunger Henrik Båth på Aberration, och om det är något han kan vara oerhört säker på så är det att jag har hittat, inte bara honom, utan hela Waken Eyes! Jag vore en lögnare om jag påstod annat än att jag verkligen hoppas på möjligheten att uppleva herrarna live och givetvis även på att det kan komma ytterligare alster från kvartetten framöver

Men Exodus kommer att räcka gott. Länge!

Waken Eyes – Exodus
Ulterium Records

1. Cognition
2. Aberration
3. Deafending Thoughts
4. Back To Life
5. Palisades
6. Cornerstone Away
7. Still Life
8. Arise
9. Across The Horizon
10.Exodus

https://www.facebook.com/wakeneyes

 

Betyg 9/10

Niklas Kindahl

 

 

Kommentera