Karmamoi – Silence Between Sounds

karmamoi-silence-between-sounds_web

”Silence Between Sounds” är det tredje skivsläppet från italienska Karmamoi som grundades 2008. Bandet har genomgått rätt stora förändringar genom åren men kärnan är fortfarande trummisen och keyboardisten Daniele Giovannoni, basisten Alessandro Cefalì och gitarristen Alex Massari. Den här gången har man valt att använda flera sångerskor på låtarna i stället för bara en.

Utan att gå in på tidigare plattor kan man lugnt säga att bandet med sin tredje skiva trängt ner djupt ibland den progressiva rocken och vi får höra en mycket intressant blandning musik med både nya och gamla influenser. Det gläder mig speciellt att bandet bland annat verkar ha tagit upp tråden efter svenska Paatos. Flera av låtarna är skrivna i samma anda som Paatos repertoar (t ex ”Plato’s Cave” och ”Canis Maioris”) och valet av sångerskor förstärker ytterligare detta intryck.

Plattan innehåller 8 fina låtar med väl tilltagen längd som ger utrymme för en hel del variation. Jag måste speciellt framhålla låtarna ”Nashira” och ”Plato’s Cave” som särskilt bra. Båda två innehåller mycket dynamik, från lugna pianodominerade partier till mer trumdrivna delar i högre tempo. Speciellt ”Nashira” har i mittenpartiet mycket sköna lugna stämningar med piano, stråkar och akustisk gitarr plus skön sång av Sara Rinaldi men på slutet ökar tempot och intensiteten. Allra sist ett fint gitarrsolo i skönt avspänt tempo. ”Plato’s Cave” har en snarlik struktur som inleds med ett instrumentalt parti med mycket skönt rockdriv för att sen helt övergå i ett lugnare mittenparti. Återigen hör vi Sara Rinaldi i Janis Joplin-inspirerad sång men efterhand får hon även underbart stöd av sopranen Irene Morelli i ett parti som verkligen har Paatos-känsla. Strax före 4 minuter i låten får vi höra ett mycket fint instrumentalt parti med keyboard, flöjt och bas innan underskön sång tar vid igen. Som grädde på moset kommer sedan en fantastiskt bra instrumental avslutning i ökande tempo. Den kröns på slutet av ett underbart keyboardsolo av gästmusikern Emilio Merone.

Övriga låtar har också hög kvalitet och jag kan faktiskt inte hitta ett svagt spår på plattan. Låten ”Atma” måste också få ett speciellt omnämnande då den är väldigt speciell. En kort textfras som upprepas i långsam takt av sångerskan Hellena. Allt kompat med sköna lugna pianotoner och diverse elektroniska ljud. Så småningom även lite mer taktmarkeringar och ytterligare sköna sopranstämmor som komp. På slutet ändrar låten karaktär och blir mer rockig, nästan i Anekdoten-stil.

Totalt sett en alldeles utmärkt skiva för den lite mer kräsmagade och krävande musikälskaren. Ett verk med tonvikt på harmonier och känsla och med starka kvinnliga vokala insatser. Kort sagt, en av årets bästa skivsläpp! Återigen visar italiensk Prog framfötterna!

Karmamoi – Silence Between Sounds
Egenproducerad

Silence Between Sounds
Nashira
Atma
Sirio
Martes
Plato’s Cave
Lost Days
Canis Maioris

www.karmamoi.it
www.facebook.com/karmamoi

Betyg: 8/10

Karl-Göran Karlsson

 

Kommentera