Richard Barbieri – Planets+Persona

Keyboard-geniet Richard Barbieri fortsätter sin långa karriär med att ge ut sin tredje soloplatta. Han startade den så tidigt som 1976 då bandet Japan bildades och de blev på många sätt stilbildande för många band därefter (t ex Human League, Duran Duran, Talk Talk m fl), inte minst på grund av hur keyboards och synthesizers användes. Men mest känd för de flesta är väl Richard för sitt samarbete med Steven Wilson i Porcupine Tree mellan åren 1993 – 2010. Personligen vill jag även lyfta fram hans samarbete med Steve Hogarth i det alldeles fenomenala albumet ”Not The Weapon but the Hand” från 2012. Han har också medverkat som inbjuden musiker i det årliga IB Expo-evenemanget i Halmstad vid flera tillfällen (2013 och 2014, vid det sistnämnda året tillsammans med Steve Hogarth).

På nya plattan möter vi som väntat en mängd sköna keyboards men också en mängd mer eller mindre skumma samplade ljud som vävts in i kompositionerna. Vi har också lite kvinnlig sång med lite indisk/orientalisk touch inklippt lite här och där som extra krydda. Och sen, inte minst, har Richard flera bidrag från musiker från Isildurs Bane (Luca Calabrese, Lisen Rylander Love, Kjell Severinsson, Klas Assarsson och Christian Saggese).

Ja, rymdtemat i titeln passar självklart bra på det ljudlandskap som målas upp. Det här är en underlig resa i något som känns bra så långt ifrån det jordiska. Man får näst intill filmmusik-känsla.

Det är ett spännande album men jag får erkänna att musiken inte lämnar mig särskilt berörd utan jag är mest fascinerad över arrangemangen. Det här är tidvis väldigt nördigt och långt ifrån mer traditionell progressiv rock. Bäst fungerar det i låtar som har mycket rytm tillsammans med de samplade sånginslagen. Absolut bäst här är låten ”Interstellar Medium” som har en helt oemotståndlig rytm. En bit in i låten kommer en basgång som passar så otroligt bra till den samplade kvinnliga indiska (tror jag) sången. Och, minsann, är det inte gamle basisten Percy Jones från Brand X som också bidrar lite grand i låten (och även i sista låten ”Solar Storm”). Även den nästföljande låten ”Unholy” är väldigt bra med fina stämningar och intressant samplad sång. Cirka 2 minuter in i låten ökas takten och spänningen med lite trummor och passager på harpa. Sen faller musiken tidvis in i ganska märkliga och lite halvfalska improvisationer med en ostämd gitarr. Dock fina saxofon-toner från Lisen på slutet av låten. Bland övriga deltagande musiker så är det väl Luca och hans trumpet som hörs mest (särskilt i ”Shafts of Light” där även Christians fina gitarrspel märks på slutet).  

Det är en spännande platta och jag rekommenderar den varmt till er som gillar lite mer experimentell musik. Men jag har svårt att tro att den kan finna något större gehör bland de lite bredare lagren av rockfans.

Richard Barbieri – Planets+Persona
Kscope Music

1. Solar Sea
2. New Found Land
3. Night of The Hunter
4. Interstellar Medium
5. Unholy
6. Shafts of Light
7. Solar Storm

 http://www.richardbarbieri.net/
 https://www.facebook.com/RichardBarbieriOfficial/

Betyg:7/10 

Karl-Göran Karlsson

 

Kommentera