Citizen Cain’s Stewart Bell – The Antechamber Of Being (Part 2) Stories From The Antechamber

Artrocken eller den Progressiva Rocken är egentligen ett samlingsnamn för en hel mängd av olika sorters musik. Dock finns det vissa typiska kännetecken. Till exempel en förkärlek för långa låtar med komplicerad sammansättning och med långa instrumentala partier, gärna med mycket keyboards och då framförallt med frekvent användande av de gamla klassiska mellotronsounden (stråkar och körer). För egen del är det denna huvudfåra som givit mig de största musikupplevelserna. Frågan är exempelvis hur många gånger jag egentligen lyssnat på ett sådant mästerverk som Genesis ”Supper’s Ready”? De flesta andra album man köper kommer knappast i närheten av de stora mästerverken inom genren när det gäller mängden lyssningar. Men det finns inte så många album som når denna toppstatus och det kan ibland gå mycket lång tid innan man hittar plattor som når upp till dessa höjder.

Dock, inom loppet av bara cirka tre år har jag stött på två plattor som jag tycker definitivt platsar inom Progrockens finrum. Bägge två kommer från Stewart Bell, sedan 1990 en av de drivande inom brittiska bandet Citizen Cain. Stewart beslöt nämligen att försöka sig på en solokarriär och i oktober 2014 släpptes alltså första delen i en tänkt trilogi av plattor som döpts till ”The Antechamber of Being (i fortsättningen TAOB). Denna platta (liksom nya TAOB del 2) är inget annat än en synnerligen ambitiös progressiv rockopera som utforskar (med delvis självupplevda händelser) gränsen mellan dröm och verklighet eller vad man på engelska brukar kalla ”Lucid Dreaming”. På svenska kallar man detta ”Klardrömmande”, ett medvetandetillstånd som ligger mycket nära drömmen, men där personen som drömmer är helt eller delvis medveten om att denna drömmer.

TAOB-plattorna tar sitt avstamp i Stewart Bells egen barndom när han kämpade att stå ut med mardrömmar och på så sätt lärde sig att mer eller mindre aktivt kontrollera sina tankar och fantasier. Historierna som berättas cirklar kring dessa händelser kopplade till drömmar där fantasi och verklighet blandas. Tidvis slår det rentav över till svåra existentiella grubblerier som gränsar till religiösa resonemang. Låter det flummigt? Ja, kanske är det så. Men ändå fascinerande. Det faktum att allting berättas inom ramen av starkt pådrivande och bitvis komplicerad musik gör alltihopa till en mycket märklig men stark musikupplevelse.

Stewart Bell har skrivit det mesta av musiken och dessutom står han för det mesta av keyboards och trummor(!). På gitarr hör vi tidigare Citizen Cain-kollegan Phil Allen. Men det som lyfter det hela på ett remarkabelt sätt är faktiskt hans val av solister på plattorna. Vi får höra tre utomordentliga vokalister: Simone Rosetti (från The Watch), Arjen Lucassen (mer känd från Ayreon-projektet) och den för mig mer okända kvinnliga sångrösten Bekah Mhairi Comrie. Även Stewart och Phil sjunger på plattan men huvudrollerna i rockoperan spelas av de tidigare tre nämnda. Jag älskar Simones sätt att sjunga. Jag har hört att många tycker att han spelar ut för mycket och att han oförblommat försöker härma Peter Gabriel i tidiga Genesis. Jag har inga problem med det utan tycker tvärtom att detta gör hans sångstil väldigt speciell och spännande. Arjen sjunger också mycket bra här men kanske han utmanar sig själv lite väl mycket i de högre tonregistren och ibland kan det rentav bli lite småfalskt. Men den stora sensationen på plattan tycker jag faktiskt är Bekah. Så otroligt vackert hon sjunger!

TAOB del 2 består precis som del 1 av ett antal berättelser som var och en är indelade i små partier (se spårlistan nedan). Jämförelsen med Genesis ”Supper’s Ready” är därmed inte alltför långt borta även om musikstilen är rätt så annorlunda (med mycket mera Prog Metal än klassisk Symfonisk Rock). TAOB del 1 hade framförallt två delar som jag föll pladask för, nämligen låtarna ”A World Without Limits” och ”Full Circle”. Ni som lyssnar på webradiostationen Morow.com har nog lagt märke till att dessa låtar spelats minst en gång om dagen i snart två år! Det verkar alltså som att jag inte direkt är ensam om att fascineras av denna musik även om jag tycker det är märkligt att plattorna rönt så lite uppmärksamhet i Sverige. På TAOB del 2 finns även här ett par låtar som sticker ut speciellt. Det gäller de två låtarna ”Time Dilation” (finns även en läcker video till denna låt) och ”The Probability of Improbability” (snygg låttitel!).

Jag skulle tro att många ryggar lite inför detta verk vid första provlyssningen. Musiken verkar alldeles kaotisk utan tydligt urskiljbara teman. Men detta är helt klart en vanesak och det tog ganska många lyssningar innan allt kom på plats (i nuläget kan jag snart varenda ton!). För att om möjligt lite snabbare få er som vågar prova att tycka att det här är bra så får jag be er att lyssna på plattans allra vackraste spår i partiet ”The Purpose of Experience” i den långa ”The Probability of Improbability”. Den inleds med några helt oemotståndliga partier med klassisk mellotron (stråkar och körer) innan det otroligt vackra sångpartiet med Simone och Bekah följer därefter. Lyssna speciellt på Bekahs tema! Fantastiskt vackert! Ståpäls vid första genomlyssningen, faktiskt. Och det instrumentala parti som följer därpå är minst lika vackert med underbara ackords- och tonartsskiften av Stewart Bell och Phil Allen. Dessa första fyra minuter på denna låt är helt makalöst vackra och det tror jag faktiskt man kan få en uppfattning om redan vid första genomlyssningen. Låten har sedan ett parti som är mindre inspirerande (bland annat lite falsksång av Arjen) men på mitten återkommer detta underbara inledande temat tillbaka igen. Låten är inte slut med detta utan ger sig sedan in i ett nytt likaledes välljudande spår med mer skönsång från Bekah och fina solon på keyboards.

För att inte det här skall bli en outhärdligt lång text tvingas jag runda av med några korta beskrivningar av några övriga höjdpunkter på plattan.  Exempelvis

  • Den underbara duetten mellan Simone och Bekah efter drygt tre minuter i ”Time Dilation”.
  • Det sköna samspelet mellan bas och piano genom nästan hela ”Time Dilation” liksom partierna med elektrisk gitarr och keyboards
  • Det fantastiskt intensiva samspelet mellan trummor, keyboards och gitarr efter cirka 10 minuter in i låten ”Intervention”. Avslutningen av detta parti är helt makalöst när Stewart går bärsärkagång bland trummorna!

Som ni förstår är jag helt betagen av detta verk (liksom av det tidigare TAOB del 1). Jag är övertygad om att, ifall ni liksom jag är benägna (så som Professor Snape uttryckte det i Harry Potter-böckerna) så väntar en fantastisk musikalisk upplevelse som kan sträcka sig långt framöver. Det är snudd på toppbetyg men det faktum att det finns en del transportsträckor och en del mindre lyckade sångpartier gör att jag ändå väljer att avrunda neråt!

Citizen Cain’s Stewart Bell – The Antechamber Of Being (Part 2) Stories From The Antechamber
Egenproducerad

Early Days Suite
– A Word, A Name
– Rude Awakening
– W.I.L.D
– First Awareness

Time Dilation
– Pt i – Stretched Piano
– Pt ii – She Never Was
a) First Entanglement
b) 81181

Intervention
– Pt i – Sleep Paralysis
– Pt ii – Visitation 1
– Pt iii – Tipulidae Saves The Day
– Pt iv – Visitation 2

The Probability of Improbability
– Pt i – Purpose
a) The Purpose of Experience
b) The Experience of Purpose
c) Tat Tvam Asi
d) Universal Awakening
Pt ii – Nothing (reprise)

Bonus track – The Cupboard of Fear (Chewing your Tounge in Check mix)
– Pt i – The Bogeyman
– Pt ii – The First Lesson
– Pt iii – First Awareness
– Pt iv – The Second Lesson
– Pt v – Lucidity

http://citizencain.nl/welcome-to-the-antechamber-of-being

www.facebook.com/citizen.cain.progressive.rock

 

Betyg: 9/10 

Karl-Göran Karlsson

 

Kommentera