Michael Landau – Rock Bottom

Har du aldrig hört namnet Michael Landau tidigare? Ingen fara, du är förmodligen inte ensam men jag skulle bli förvånad om du aldrig har hört honom spela gitarr någon gång. Som studiomusiker har han nämligen medverkat på nästan 700 album med artister som bland annat Elton John, Michael Jackson, Joni Mitchell, Pink Floyd och Dolly Parton för att nämna några få. När han själv har fått stå för låtskrivandet så har det mest handlat om experimentell och instrumental musik vilket i vissa delar går igen på hans nya soloalster Rock Bottom. Nu har han dock lagt till sång vilket alltid är ett plus i min bok. Känslan är att han har velat gå tillbaka till sina rötter vilket gestaltar sig i en sjuttiotalsosande rock/blues/jazz-kaka där Landuas Jimi Hendrix-influenser skiner igenom titt som tätt. Det kränger och det svänger men det svänger inte alltid på det där sköna sättet utan det är intrikata stil/taktbyten det handlar om istället. Helhetsbilden blir därför lite osammanhängande och det är svårt att få grepp om musiken. Ibland är det tungt rockriffande för att sedan byta till mer atmosfäriska tongångar för att i nästa stund bjuda på bluestugg. Musicerandet ligger naturligtvis på toppnivå och gitarrister lär nog ha en hel del att uppskatta här. Det som sviktar som jag ser det är låtskrivandet. Det finns stunder då bitarna faller på plats och ett par-tre låtar håller finfin klass men det är inte mer än så. Det är ett småtrevligt album och här finns gott om coola låtidéer men som i någons annans snickeri hade kunnat bli något helt annat. Michael Landau är en supergitarrist som borde få mer strålkastarljus på sig än vad han får men till nästa gång bör han dock samarbeta med en låtskrivare enligt mig.

Michael Landau – Rock Bottom
Provogue Records/Mascot Label Group

1. Squirrels
2. Bad Friend
3. Getting Old
4. We All Feel the Same
5. We’re Alright
6. One Tear Away
7. Poor Dear
8. Freedom
9. Heaven in the Alley
10. Speak Now Make Your Peace

http://mikelandau.com

https://www.mascotlabelgroup.com/

 

Betyg: 5/10

Ulf Classon

Kommentera