|
|
Jag skrattar, ler, fnissar, rodnar, ryser,
njuter, förfasas...och framför allt underhålls. "Boken om OKEJ"
måste vara årets bok för alla oss som var barn, tonåringar eller
unga vuxna under 80-talet. Inte heller yngre behöver väl någon
presentation av magasinet i fråga, högst livfullt som det är
ännu idag. Men det är nog bara vi födda mellan sisådär 1965 och
1978 som verkligen fattar med vilket monumentalt genomslag dessa
färgsprakande populärkulturella sidor tog sig in i våra hus, hem
och själar.
Låååångt innan Internet ens fanns i fantasin, i
en tid då de två TV-kanalerna sände pop- och rockmusik max ett
par timmar i veckan, där dagspressens nöjessidor tycktes vigda
åt ett litet fåtal medialt tolererade artister, där var Okej
närapå vårt enda fönster ut i musik- och filmbranschernas
glittriga världar. Alright, där fanns tidvis tidskrifter som
Hammer och Rocket, men vips var de åter borta, medan monoliten
Okej stod kvar som en orubblig oas i öknen.
I "Boken om Okej" sammanfattas hela storyn av
Jörgen Holmstedt, en av tidningens flitigaste skribenter, numera
journalist på Sweden Rock Magazine och levande minnesbank. Här
finns verkligen rubbet. Lena
Philipsson och Anna Book i baddräkt, Dag Finn (Sha-Boom) och
Samantha Fox ännu kalare, WASP versus Siewert Sjöholm, nya
storheter som gick långt (Twisted Sister, Patrick Swayze), de
som försvann direkt (Salme Oja, Yannick Bisson). Och så
historien om David Lee Roth på Flatenbadet, Mötley Crüe på
kräftskiva, Lili, Sussie och många andra utklädda till tomtar,
Per Gessle som vill ha betalt för att delta, Iron Maiden som
blir handlöst förälskade i Sverige, Christer Sandelin i
leopardtrikå och... Ja, minns du din Okej, så hittar du
garanterat det och
det minnet. På vägen kommer
även du att skratta, le, fnissa, rodna, rysa, njuta,
förfasas...och underhållas.
"Boken om Okej" täcker tidningens första tio år,
1980-1990, enligt många dess glansdagar. För framåt 80-talets
slut började det tomrum som varit tidningens grogrund fyllas ut.
Alternativ läsning tornade upp och inte minst det science
fiction-betonade mediet Internet tog död på en stor del av Okejs
existensberättigande.
Något att klaga på?
Ja, visserligen är stora delar av boken uppbyggda
som Okej-artiklar (självklart röda bildtexter mot gul
bakgrund!), men det hade varit kul ifall vi fått ett antal sidor
autentisk 80-tals-Okej som faksimil. Kanske att man kunnat
trycka upp en "Best Of"-tidning som bilaga? Sedan hade boken
mått bra av en sista korrekturläsning. I dess befintliga skick
har en del förargliga slarvfel letat sig in, vilket förtar
helhetsintrycket ett par smulor.
Men förtjänsterna mosar svagheterna med samma
lätthet som Blackie Lawless skrämde slag på Hem och Skola. Ja,
här sitter jag och inser att det gått ett kvartssekel sedan jag
var sexton.
9,5/10
Daniel Reichberg
(som påminns om hur svimframkallande vacker Tone
Norum var)
|
|
