|
Crop Circle Sam –
En progressiv cirkel i sädesfältet
- Det var en nödvändighet att sparka sönder knäskålarna på mina
gudar för att kunna fortsätta färdas mot en bättre musikalisk
verklighet. Idag är jag min egen gud och knäskålarna finns till
förfogande för den som vill sätta på sig kängorna.
Ett gammalt skyddsrum under ett nedlagt postkontor någonstans i
Göteborg är platsen för den första intervjun någonsin med
Sveriges bäst bevarade hemlighet inom den progressiva rocken,
Crop Circle Sam. Efter myspace-succéer med album som Far away
from Ithaka, Hiding from the rain och Penny Lane
revisited har människor från hela världen börjat undra. Vad
döljer sig bakom förlåten egentligen? Vem är Crop Circle Sam?
Musikalisk förlossning
- Jag är en produkt av en enklare verklighet, en tid då det gick
att ta på saker och samtiden var tydlig. Den världen finns inte
längre. Det är som om min själ har blivit rånad. Sam drar en
hand genom sitt långa svarta otvättade hår och försvinner in i
sig själv för ett par sekunder som om han funderar på att tacka
för sig.
- Men jag har själv bidragit till att förpesta och störta den
gamla ordningen genom att under en tid av mitt liv låta min
hjärna distraheras av punk och kaos ...
Att prata om sig själv verkar inte vara något favoritämne.
Istället styr han över samtalet till ett område där han verkar
känna sig betydligt mer bekväm.
-
Det är spänningen, äventyret och verklighetsflykten i musiken
jag vill åt. Att från början aldrig veta vart musiken ska ta
vägen. En bra låt ska överraska. Det spelar ingen roll om det är
ett taktbyte eller en oväntad textrad. Ta till exempel Sam
the Penny Lane kid från senaste plattan Penny Lane
revisited. Den låten fick sitt eget liv och ville aldrig ta
slut. Helt plötsligt var allt över och låten född. Det är då
det blir som bäst, förklarar han. Sam the Penny Lane kid
var förutbestämd att bli till. Det kändes bara så självklart
efteråt.
Ingen plats för skval-lyssnaren
Efter ett halvår av korrespondens via mejl och tre ombokade
intervjuer sitter äntligen det vänliga, men något motvilliga
intervjuobjektet mittemot mig. Det är något androgynt över hans
utstrålning som påminner mig om en tid då Alice Cooper och David
Bowie gick från att vara missförstådda hovnarrar till gatans
hyllade kungar. Enligt Sam är mina trettiofem år gamla liknelser
och referensdragningar helt betydelselösa.
- Om lyssnaren fokuserar på vad den inte förstår i min musik
snarare än att hänga upp sig på de lättsmälta partierna eller
hur jag ser ut, då känner jag mig nöjd. Jag vill att alla ska få
sin egen bild av min musik och bli nyfikna på vad som händer
bakom nästa hörn. Mersmak och eftertanke är två ledord för
effekten jag är ute efter när jag skriver. Jag vill bjuda på en
resa där det inte finns plats för skval-lyssnaren. Med det inte
sagt att jag alltid når mitt mål.
Livets kortlek
Det är här i dunklet det händer. Det är här, inramad av tyger i
murriga färger, som multiinstrumentalisten Crop Circle Sam
skriver och spelar in den musik som fått fans av progressiv rock
runt om i världen att förvånat höja på ögonbrynen och vilja ha
mer. Men enligt honom själv är drivkraften en helt annan än den
att blidka de som nu dunkar honom i ryggen.
- Det är processen som är glädjen för mig med det jag gör.
Ibland tycks den vara ändlös. Det finns inget nu, bara en
horisont och det är vad som händer på vägen dit som verkligen
betyder något. Resan går aldrig att återskapa. Därför måste den
hela tiden dokumenteras. Mer specifik än så vill Crop Circle Sam
inte vara och att en del kan tänkas uppfatta hans musik som
pretentiös är inget som bekymrar honom.
- Uppfattningen av mina musikaliska resor är vattendelaren.
Registrerar du dem som pretentiös skit, då har du valt ett par
helt andra glasögon än mina att se världen genom och det har jag
inga som helst problem med. I min musik och mina texter berättar
jag om hur jag ser på tillvaron. Det är mitt livs kortlek som
blandas om och om igen. Men om du vill får du gärna vara med och
spela …
www.myspace.com/cropcirclesam
www.ccsam.se
Mattias Lindeblad
|
