|
Ännu i denna dag ploppar det upp nya skivetiketter som
utskott för ägarens vilja att sprida god musik vilken
annars riskerar försvinna i historiens töcken. Bland
dessa återfinns amerikanska It's About Music, vilka
specialiserat sig på folkrock, countryrock samt inte
minst psykedelia och prog. Bland etikettens mest
ambitiösa program finns återutgivandet av Nektar,
britterna som många trodde var tyskar eftersom gruppen i
början var baserad i Hamburg.
Först ut finner vi albumen ”A Tab in the Ocean” och
”Remember the Future”. Förstnämnda inleds med sitt
svävande, sirliga, men samtidigt tunga titelspår, en
gång upptagande LP:ns hela förstasida. Till skillnad
från sina vid tiden (1972) många grannar (”Tarkus”,
”Supper's Ready”, ”Close to the Edge”), är ”A Tab in the
Ocean” inte de tvära kastens mastodontverk. Tvärtom
lunkar låten på med lite fanfarer här och där, snarare
då lik Pink Floyds ”Atom Heart Mother”, men helt utan
den tristess jag förknippar med sistnämnda. Tempot må
vara enhetligt, men intensiteten desto mer varierad.
Efter de dryga femton minuterna sitter jag mest och
flinar över att det gick så fort.
Den forna b-sidans fyra mer reguljärt uppbyggda låtar är
också mer reguljära till stilen. Typisk tidig
1970-talsrock utan den gadd som kännetecknat LP:ns
framsida.
It's About Music ger oss en bonusskiva kallad ”In the
Beginning”, bestående av Nektars jungfruinspelningar.
Som en mer sakral variant av Deep Purples första
sättning skulle jag säga...fast ändå inte riktigt.
Här kan för övrigt nämnas att Iron Maiden tolv år senare
gav ut en cover på albumets ”King of Twilight” som
baksida till sin ”Aces High”-singel; Maidenbasisten
Steve Harris är stort Nektar-fan.
”Remember the Future” är möjligen än mer psykedelisk än
”A Tab in the Ocean”. En märklig utveckling kan tyckas,
då rockvärlden i övrigt blev allt mindre psykedelisk
under detta skede. Nektar går emellertid åt ”fel” håll
och flummar loss ordentligt. ”Remember the Future”
består av fyra delar, vilka tar upp hela den LP som gavs
ut 1973. Är du spacerockare lär du tycka jag är en idiot
– det här är ju det bästa som finns! Men personligen är
jag så barnsligt förtjust i strukturerad lyrik och
melodik att jag efter ett tag skruvar på mig. Dock ska
det sägas att Nektar tid efter annan får till riktigt
ljuvliga musikbitar. Ta till exempel den ordlösa
stämsången i början av ”Remember the Future part two”
och sedan för all del ett långt stycke som får mig att
tänka på The Moody Blues och Magic Pies softare stunder,
så...nej, dåligt är det då rakt inte.
CD 1 avslutas med en liveupptagning av hela rasket, och
så får vi en bonusdisk kallad ”Vivo Niteroi”,
innehållande ännu en konsert, denna gång en sorts ”best
of”, inspelad i Brasilien av det återförenade Nektar.
För Nektar är sedan ett antal år åter en kraft att ha i
åtanke. Och nu är halva bandet faktiskt tyskar!
Daniel Reichberg
PS. Gå in på sajten, för där finns massor med mums att
beställa! DS.
http://itsaboutmusic.com/
|
