|
”All Dressed Up”
(original 1982)
01. All In The
Name Of Love
02. Too Good To Last
03. Someone Like You
04. Boys Of Autumn
05. That's My Girl (She's Still Mine)
06. Wrong Side Of The Tracks
07. Midnight Rendezvous
08. Anywhere You Run To
09. Never Gonna Let You Go
10. Another World
David Roberts är
en sångare/musiker/låtskrivare som föddes i Boston men
växte upp i Toronto. Tidigt försörjde han sig som
bakgrundssångare men fick chansen att göra soloplatta
1982. Jag har inte lyckats hitta info hur han kom
ikontakt med grabbarna i Toto men Steve Lukather, Mike
och Bill Porcaro spelar på plattan igenom. Det plus att
det är gott om pianoklink resulterar i att soundet låter
mycket Toto som de lät vid den tiden. Släng in en dos
västkustrock/pop och ni har något som idag växt till en
kultklassiker. Länge fanns den inte åtkomlig på CD och
var därför ett hett samlarobjekt på vinyl. När skivan
släpptes 1982 rönte den dock ingen större uppståndelse.
Diana Ross hörde
den dock tydligen, för hon gjorde en cover på ”Anywhere
you run to” redan samma år. Då hon fick en hit med
Michael Jacksons ”Muscles” om ni kommer ihåg. David
Roberts låt tillhör en av skivans starkaste spår. Nu
pratar jag om hans egen skiva igen. Som singel släpptes
”Boys of autumn” som även den är en skön låt. Som sagt,
ni som gillar softare AOR/västkust har här en liten
pärla att upptäcka. Inte så att låtarna skulle orsaka
hysteri på någon tio-i-topp lista men den är skön att
lyssna på och David sjunger behagligt.
Favoritspår:
”Anywhere you run to” och ”Midnight rendezvous”
6,5 / 10
”The Missing
Years” (80-90 talet)
01. Run Back
02 .Misunderstood
03. Gone But Not Forgotten
04. Until Your Heart's Content
05. Run Away With Me
06. Forbidden Fruit
07. Nothing Matters Tonight
08. I Love You So Much It Hurts
09. Higher Power
10. One Soul
11. No Ordinary Girl
12. Cry Me A River Tonight
13. I Still Believe
14. Love Waits For No-one (bonus track)
15. The Sun Will Rise Again (bonus track)
David tog
tydligen illa vid sig av den dåliga skivförsäljningen
eller blev droppad av skivbolaget ELLER satsade mer på
att skriva låtar till andra artister. Sporrad av Diana
Ross framgångar det året. Detta är en samling av demos
eller halvproduktioner som aldrig blev mer än så. Här
finns spår som var tänkta till artister som Bad English,
Rod Stewart och John Waite men, som sagt, det stannade
där.
Det roliga är att
låten som var tänkt till Rod Stewart ”Cry me a river
tonight” låter väldigt Rod Stewart och skulle passat
honom bra. Den är helt okej i Davids version också. En
bra låt.
”Forbidden fruit”
var tänkt åt Bad English och skulle också passat bra
till dem. David har verkligen tagit in artisternas sound
och personlighet och skrivit utifrån det. Det låter
inget nytt om låtarna men de är bra.
Med på plattan
finns många låtar som David själv skulle ha spelat in
men aldrig blev av, av olika skäl.
Inledande ”Run
back” är en riktig pärla som går lite mer i AOR-facket
än tidigare. Likaså ”Love waits for no-one”. Mer och mer
framkommer det att David Roberts är en hyfsad
låtskrivare men har inte det där lilla extra som krävs.
Han kopierar sound snarare än skapar några egna.
Favoritspår: ”Run
Back” och ”Love waits for no-one”
6,5 / 10
”Better Late Than
Never” (2008)
01. Best Thing I
Never Had
02. Better Late Than Never
03. Someone Else's Song
04. Before I Go
05. Stay With Me Tonight
06. Be Gentle With My Heart
07. Eighth Wonder
08. This Is How I Say Goodbye
09. If I Woulda' Been There
10. What I've Been Missing
Så äntligen 26 år
efter debuten kom uppföljaren. Producenten var densamma
men soundet är delvis annorlunda. Istället för att göra
en västkust/AOR-platta gör han en platta kryddat med
modern country/AOR. Lite otippat och David försöker även
få till den där countryrösten och det låter lite
tillgjort med tanke på vad han gjort tidigare. Som tur
är finns det lite godis för att tillfredställa
västkust-fansen också. Lyssna bara på ”Eight wonder” och
”Someone else´s song” samt ”This is how I say goodbye”.
Hela skivan är ganska lågtempo som helhet men
välproducerad. Låtarna är återigen bra utan att vara
extraordinära.
Favoritspår:
”Someone else´s song” och ”Eight wonder”
6,5 / 10
Peter Dahlberg
|
