När kommer jag att ledsna på Beatlesläsning? Ja, det blir väl
den dagen jag lägger näsan i vädret! Eller om nu Paradiset
finns, så är det säkert försett med ett välfyllt
Beatles-bibliotek. Senast i raden av böcker
är den här, vilken beskriver bandets kanske mest spännande tid.
Varför skulle just tiden 1965-66 vara Liverpoolkvartettens mest
spännande? Jo, för då tog man det stora språnget. Ett
visserligen snurrigt framgångsrikt, men ändå tämligen reguljärt
popband förvandlades inom loppet av månader till populärmusikens
allra mest experimentella band, en grupp som inte bara klev in
på helt nya lyrikmarker, utan dessutom kom på helt nya sätt att
skapa musik. Som titeln säger - ”hur Beatles återföreställde sig
rock n roll”. Eller nåt...
Boken nöjer sig emellertid inte med att
beskriva vad Beatles pysslade med under året, utan man gör en
djupdykning i bakgrund, i tidsanda, i vad konkurrenterna hade
för sig – påverkat eller inte påverkat av Beatles. Vilka var
katalysatorerna för gruppens utveckling i detta skede? Vi får
stifta bekantskap med såväl transcendental meditation som
kompositören Karl-Heinz Stockhausen och boken ”The Psychedelic
Experience”.
Därefter når vi in i revolverkulans kärna.
Varje låt dissekeras och ut väller en uppsjö ”det visste jag
inte förut”, sida vid sida med gästartister, vem-gjorde-vad och
gula undervattensbåtar. Aha-upplevelserna är många, vilket måste
sägas gör köpet befogat. Uppgiften att George Harrison spelar
bas i ”She Said She Said” tycks exempelvis ha gått Beatlesbibeln
”A Revolution in the Head” förbi.
Det trista kommer dock mot slutet, då
författaren gör en jämförelse mellan ”Revolver” och dess
efterföljaralbum ”Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band”. Jag
förstår inte riktigt vitsen med jämförelsen, annat än att
Rodriguez vill föra i bevis hur mycket viktigare eller rentav
bättre ”Revolver” är, på någon sorts märkligt ”objektivt” vis.
Detta kapitel förstör dessvärre en del av den trovärdighet boken
dittills byggt upp. Överraska oss läsare gärna med fakta, men
låt oss dra slutsatserna själva!
Daniel Reichberg
|