|
Här kommer en
essä från min resa till Skottland nu i september.
Historien började egentligen för flera månader sedan.
Jag hade läst att Fish skulle komma till Trägårn.
Lyssnar ganska sällan på honom numera men eftersom det
ändå är en av uppväxtens husgudar tyckte jag det vore
kul att få intervjua honom för artrock.se. Så jag
skickade iväg en förfrågan. Inget svar.
Långt senare kom ett mail från Fish. Något överrumplande
eftersom jag hunnit glömma alltihop. Han svarade att
visst, det går väl bra. Den första september var
releasedatumet för kommande plattan A Feast Of
Consequences. Han erbjöd sig att även skicka den för en
recension. Jag tackade ja men talade om att jag just då
skulle åka på en guidad busstur runt Skottland...av alla
ställen. Snabbt kom ett svar tillbaka: "Men om du ändå
kommer hit kan vi väl träffas någonstans? Så kan du göra
din intervju och även få en skiva?"
Det lät ju nästan för bra för att vara sant så jag
nappade naturligtvis på inbjudan. Efter lite mailväxling
bestämdes Edinburgh lördagen den 7:e september. Han
bifogade tågstation och telefonnumret hem.
Min svåger
Tomas, också ett Fish-fan, var med på resan. Våra fruar
följde med en guidad tur i stan medan vi själva gav oss
ner till Edinburghs myllriga tågstation. Jag slog en
signal till Fish och talade om när vi väntades anlända.
Tåget rullade iväg. Efter ett par mil ut på vischan klev
vi av på en grusparkering som låg vid ett litet
samhälle. Vi spekulerade vilket bilmärke han kunde
tänkas köra. Då dundrade en Volvo XC70 ( hyfsat oväntat)
in på parkeringen. I den satt en glad Derek och vinkade.
Vi hoppade in och hälsade, sen bar det av i rallyfart
längs småvägar och rondeller.
Efter några
kilometer kom vi fram till en liten gård. Jag uppfattade
det som att han hyrde sitt hus av bonden som bodde där.
Vi girade runt ett hörn och där framme låg det. Bekant
från bilder på nätet. Huset var en halvstor vit
enplansvilla och utanför fanns ett antal
planteringsbäddar, omsorgsfullt ordnade med nät över
vissa odlingar. Längre bort låg också ett blått växthus.
Vi undrade när han hade tid med det. Han ryckte på
axlarna och sa att det var hans stora avkopplingshobby.
Fast under turnéer hade han lite hjälp av bonden. Snart
skulle vi bli varse att just avkoppling kanske inte är
Dereks starkaste nummer.
Vi följde efter in i huset. Viss tvekan. Tar man av sig
skorna här? Svenska som vi är tog vi det säkra före det
osäkra och tog av oss. Han vände sig förvånat om.
"Äh, ta på er igen. Det är ju bara japaner som håller på
sådär."
Efter köket fanns en öppen dörr åt höger. Vi kom in i
ett enormt vardagsrum. Eller ja, vad man nu ska kalla
det. Rakt fram låg tjocka mattor under trumset,
förstärkare och stolar. Replokalshörnet. Bakom detta
fanns en tjock stenvägg med en stor dämpad ruta. Kollade
aldrig in men förstod att mixerrummet fanns där. Åt
höger låg själva vardagsrumsdelen. Ett par stora
skinnsoffor och en ganska imponerande skivsamling med
både cd, vinyl och dvd:er en masse.
"Kaffe eller te?"
"Öh, kaffe tack.
Han stormade tillbaka ut i köket. Borta vid ett bord
satt en kille som vi småpratade lite med. Det var Steve
Vantsis, bassist sedan Sunsets On Empire. Vi kollade
även in plattorna och alla häftiga tavlor när Fish kom
med kaffet. Sedan slängde han på nya plattan på hög
volym och...försvann igen. Efter en längre stunds
lyssnande ( det lät svinbra) så gick jag för att kolla
vad han tagit vägen. Längst in i ett kontor hittade jag
honom mitt uppe i ett intensivt samtal. Efter ett tag
var han tillbaka igen. Jag talade om att vi mötts en
gång tidigare och att jag då gav honom en liten
karikatyrtavla. Han sken upp och vinkade med mig. Längst
in i kontoret plockade han fram tavlan och flinade.
Utanför bromsade en ny bil in på grusplanen. Resten av
bandet klev in och Fish presenterade dem för oss. Ganska
lång tid hade gått och vi började känna oss en aning
rastlösa. Skulle de inte börja repa snart? Hinner vi med
intervjun? Medan Tomas snackade lite med en av
bandmedlemmarna ute i trädgården frågade jag Fish om vi
inte skulle ta intervjun. Han kom med ut till köksbordet
och stängde dörrarna till vardagsrummet.
Jag satte telefonen på inspelning och intervjun började.
Till min lättnad var det en mycket talför man som
svarade uttömmande på frågorna.
Tjugo minuter senare var vi klara och tog några foton
tilsammans med honom utanför huset. Sedan bar det av med
Volvon mot stationen igen. Vi småpratade även då. Jag
frågade bland annat om vad han tyckte om att köra de
gamla Marillionlåtarna live. Var det för publikens
skull? Eller gillade han dem fortfarande? Svaret blev
det sistnämnda. Att även Marillionlåtarna var en del av
honom. Han nämnde att Assassin, He Knows You Know samt (
tror jag) Grendel skulle köras på turnén tillsammans med
flera av de nya låtarna. Och till alla som undrar kan
jag nu säga vilken Marillionplatta respektive Fishplatta
som han personligen tycker bäst om:
Clutching At Straws och A Feast Of Consequenses. Är
faktiskt benägen om att hålla med. Innan vi klev ur
bilen frågade jag om han ville ta en öl i Göteborg efter
giget. De skulle visserligen vara lediga dagen efter men
Bergen väntade nästkommande dag. Till slut sa han: tja
kanske nån öl.
Vi får väl se.
Men jag och Tomas fick oss åtminstone en smått
surrealistisk förmiddag utanför Edinburgh.
Dennis
Jacobsson
PS. Intervjun
är under översättning. Både den, foton samt recension av
senaste plattan kommer publiceras snart. DS.
|
