|
Kalifornien 1969. Fri kärlek. Flödande droger. Oj, detta
ljuva liv. Och aj aj aj, vilken baksmälla. Myntets två
sidor åskådliggörs med den mest gnistrande lyster i
Graham Nashs memoarer. Det är lätt att drömma sig bort
till de sorgfria, sanslösa festerna i solen, där musiken
blomstrade och alla skrattade, men strax där bortom
lurar det pris som så många i författarens närhet
avkrävdes. I sina passager är det inte utan att man
undrar vem boken egentligen handlar om. Är det Nash
själv, eller är det hans betydligt mer tilltufsade
bästis David Crosby, en katt vars nio liv tog slut långt
innan han åkte in på kåken och tvingades bryta sin orgie
i vidrigaste självdestruktion?
Det
här är berättelsen om en extraordinär karriär. Där de
flesta rockstjärnor följer en tämligen rät linje,
karriären igenom, överraskade Graham Nash både sig själv
och sin omgivning i januari 1969, när han bröt upp från
England och emigrerade till den amerikanska västkusten.
Nash hade redan då tagit sig från knappa förhållanden i
Manchester till en storartad karriär som sångare och
låtskrivare i hitmaskinen The Hollies, en läst han väl
förväntades bliva vid, men Kalifornien lockade alltför
hårt, framför allt den gryende musikaliska vänskapen med
Crosby och tredje vännen Stephen Stills, med vilka
immigranten bildade den trio som kom att bära deras
efternamn. Med eller utan den evigt opålitlige fjärde
kuggen Neil Young fick sig Nash en helt ny karriär, ännu
mer lyckosam än den med moderbandet.
Nash är en osedvanligt passionerad artist. Han finner
knappt ord för hur mycket han älskar att sjunga, eller
för vilka känslor som bubblar fram när han får göra det
med sina vänner; antingen i trion eller med
Holliespartnern Allan Clarke. Men det är inte bara musik
som får entusiasmen att bubbla över. Foto, måleri,
träsnideri – här ser vi en kulturell mångsysslare med
ett socialt hjärta, som bultar för samhällets utsatta.
Otaliga är de tillfällen där Nash rutit till mot den
obehaglige politikern eller samlat stjärnspäckade
kollektiv till stödgala. Entusiastisk blir även jag, som
fångas starkt av berättandet, vare sig det utspelar sig
i kylan utanför en teater 1960, där tonåringarna Nash
och Clarke får träffa idolerna i Everly Brothers, eller
om det är möten med Barack Obama som avhandlas.
En
världsförbättrare med näsan i vädret? Nästan tvärtom.
Graham Nash sticker inte under stol med sin förmåga som
sångare, och han osar av stolthet över alla projekt han
drivit till sin spets. Men samtidigt missar han inte en
chans att poängtera sitt enkla nordengelska arv och sin
ödmjukhet över att ha hamnat i alla dessa osannolika
sammanhang. Allra mest sanslöst är i författarens ögon
den gången han fick besked om att han skulle få
OBE-orden ur engelska drottningens hand. Då trodde Nash
det var Crosby som ordnat busringning.
Daniel Reichberg
Fotnot: ”Wild Tales” Finns också som ljudbok där Graham
Nash själv berättar sitt livs story.
|
