|
Enligt pressreleasen: ”Räddare av den brittiska
progmetalscenen.” Mycket stora ord som inte är lätta att
leva upp till.
Awake startade redan 2000 under namnet Humanity med samma sättning
som idag, förutom att man hade en gitarrist till vid namn Steve
Wallace. 2003
utgavs debuten ”When silence calls” som fick genomgående
mycket bra recensioner. Efter en Englandsturné och diverse
festivalspelningar gick bolaget som gett ut skivan i konkurs,
och bandets stod utan kontrakt och distribution.
Vid Bloodstock open air 2005 lärde man känna Tom S.
Englund och Evergrey och när det så blev dags att spela in en
ny platta så tillfrågades Tom ifall man fick spela in i hans
Division One-studio. Det hela slutade med att Tom även
producerade/mixade samt medverkade på bakgrundssång, samt att
hans gitarrkollega ifrån Evergrey, Henrik Danhage medverkar på
ett spår.
Hur låter då Awake??
Efter ett par genomlysningar kan jag bara konstatera att
bandet på många sätt lever upp till de höga förväntningar
som jag hade efter att ha läst pressreleasen, men som
undertecknads hustru, samt 15-åriga dotter utbrast när de hörde
Awake för första gången:
”Är det en ny Evergrey-platta du lyssnar på??”
Vi lyssnar nämligen mycket på Evergrey i vår familj så
soundet kändes genast igen!!
Awake är på många sätt förvillande lika Evergrey i
sitt musikutövande, komponerande och framförande.
Sångaren Simon
Shedwell har ett sätt att frasera som påminner mycket om Tom
Englunds sångsätt och även röstmässigt ligger de inte så långt
ifrån varandra. Musikaliskt ligger banden mycket nära varandra
både vad gäller låtstruktur/komposition men även ljudmässigt,
vilket kanske inte är så konstigt när det är Tom Englund som
producerat och Arnold Lindberg som har varit tekniker.
Plattan börjar starkt med ”Disbelief” som har ett
inledande riff som går igen i refrängen och som sätter sig
direkt. Tungt och kraftfullt varvas på klassiskt Evergrey-manér
med lite lugnare parti med snyggt gitarrsoloparti i stämmor för
att sedan återkomma som en mycket medryckande refräng.. Klart
ett av plattans starkaste spår.
Följande ”Retribution” fortsätter på samma sätt och
är även den en favorit med ett lugnt lite laidback-parti med
akustiska gitarrer och lite släpig sång.
På ”Choices of time” som inleds med snyggt synth-parti
är likheterna banden emellan nästan skrämmande lika och detta
är väl det enda negativa som finns att säga om plattan, och
att det känns som om detta lika gärna kunde ha varit gjort av
Evergrey.
På ”Begin again”, ”My last goodbye” och
”Forgiven now forever” drar man ner tempot betydligt och
levererar mycket snygga melodier med känsliga harmonier och
snygg sång och det är på sistnämnda låt som Henrik Danhage
levererar ett skönt och känslofyllt gitarrsolo.
”Illuminations” är ett ganska varierat album som ger
lyssnaren en ordentlig dos tung progmetall, snygga arrangemang,
tekniskt kunnande från samtliga musiker + en ljudbild som är
fyllig och kraftfull.
Som ni märker är undertecknad helt såld på både
Evergrey och även Awake efter denna nya bekantskap, men behöver
då progvärlden 2 så lika band??
Ja, varför inte då det är gjort på ett så högkvalitativt
sätt som detta ändå är gjort, men jag hoppas ändå på att
inför nästa släpp, att Awake har ”Odlat den egna
mustaschen” lite mer och börjar hitta sin egen nisch inom
genren.
Slutomdöme: 8,5/10
www.myspace.com/awakeuk
Staffan Vässmar
|
