Inledande spåret med en del klara Pink Floyd element vilka här troligtvis influerats av en viss herr Roger Waters sätter en del förväntningar på resterande album. Nu presenteras bandet som en svensk symfonisk rockgrupp och visst finns här många exempel av denna genre. 

Ändå slås jag av likheten till en annan musikstil och fanbärare. Musiken känns mer representera en episk art och den vokala liknelsen går mer eller mindre åt Gary Hughes. Mannen i fråga är bl.a. vokalist, producent, gitarrist  och hänförare åt gruppen Ten. 

Embryot till bandet “No Rules” tog form hösten 2004, året efter när det mesta av materialet till debuten var klart gjort av Tommy Magnusson och Martin Nilsson, lade Olof Gustavsson på det vokala. Albumet är en egenproducerad skapelse ”No Rules Music” vilket ibland lyser igenom men utan att det för den delen stör helheten. En helt okej debut som allmänt känns mer rockig än symfonisk. 

Om några av influenserna som Genesis, Marillion, Saga och Yes (enligt lilla infolappen) fick ännu mer plats blir nästa släpp ett klart intressant sådant.

Favoriter. Locked in a Soulcage, Papers Bang, Starmoon.

6/10

Conny Myrberg