Alla musikstilar har ju sina tidsepoker, powermetal med sina smattrande dubbeltramp, släpande vokala samt episkt "påläggs" rika ljudmattor känns ha haft sitt bäst före datum. Kanske kommer det så småningom en ny epok men denna lär förmodligen dröja ett tag. 

Några krigare fortsätter ändå på den föreslagna linjen däribland gruppen Derdian. De klassiska elementen vilken är en stor del i musiken kräver också sina kunskaper inom de olika instrumenten, ett faktum som ingen kan ta ifrån utövaren inom genren tillika medlemmarna i Derdian. Det är pampigt och väl genomfört men själv tappar jag intresset bara efter ett halvt spår. 

Inom idrotter som Ishockey skapas hela tiden nya regler för att upprätthålla sportens utveckling. Powermetal genren borde definitivt ge utvisning till eländet dubbeltramp vid mer än en minut per låt. På skivan finns några avsnitt utan dessa och då höjs genast intresset för skickliga musiker och välproducerade låtar är det dock ändå. Sångaren tillhör inte direkt de stora inom genren och vissa growl eller ”Ond Gud talare” håller heller inte någon vidare klass. 

Snyggt omslag och genomarbetat story men nog måste man kunna få fram NÅGOT UNIKT EGET för att lyckas, ett faktum som även den mest invigde fansen av powermetal måste hålla med om. Något sådant kan i alla fall inte jag finna på denna platta.

www.derdian.com

www.myspace.com/derdianspace

4,5/10