Har alltid ansett en sak om Sveriges största symfrockband: hade de skippat mycket av utfyllnaden på sina plattor, dvs popinslag, små skojbagateller etc, och bara sparat essensen så hade de lyft ordentligt. För när de är bra, då är de rent förbannat bra. Ja, snudd på oslagbara till och med.

Till min stora glädje har Roine tänkt likadant. En stilåtergång till de lysande ”Retropolis” och ”Stardust We Are”. På denna 75-minuters-plattan, som till stora delar är hans verk, finns bara 6 låtar. 4 av dem är 13 minuter och uppåt. Nu är ju låtlängden inte alltid synonymt med progressiva storverk. Men det är precis vad som bjuds på här. ”The Sum…” är mycket jämn och tät. Den väl sammansvetsade gruppen visar verkligen vad de går för… och det är inte lite det. I studion har man använt många gamla 60- och 70-talsgrejor som t ex hammond och moogsynthar och jag är säker på att de haft kul.

”One More Time” inleder och det låter, tja, omisskänligt Flower Kings. ”Love Is The Only Answer” utgör det stora eposet och här finns taktändringar och kruseduller så det räcker. Bl a mycket sköna partier med lite fusionkänsla tack vare herr Bodin. En mäktig historia. ”Trading My Soul” sjungs av Hasse och är ganska lugn och det blir tack och lov aldrig smörigt. Min numero uno så här långt är nästa spår; ”The Sum Of No Reason”. Ett dynamiskt stycke som pendlar i intensitet. De sista 2 minuterna lyfter allt upp i stratosfären. Inte minst genom min absoluta favvotrummis Zoltan. Enkelt men effektivt får han igång ett sånt driv ihop med Roines gitarr så man nästan dör. ”Flight 999 Brimstone Air” är en galen låt signerad Bodin. Och en orsak till att det är galet (…bra) stavas Hasse Bruniusson som släpper lös hela sin armé av percussion och ljudeffekter. Ojojoj! Sist kommer ”Life In Motion” och OK, här kanske det blir aningen smörigt emellanåt. Men det förlåter jag i så fall efter en sån här urladdning.

Den avslappnade och sköna familjen Flower Kings är samlad igen och tro mig: den här gången har de vässat knivarna!

Betyg: 8,5/10

Dennis Jacobsson