GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Dead Soul Tribe - A lullaby for the devil (InsideOut Music)
1. Psychosphere 
2. Good bye city life 
3. Here come the pigs 
4. Lost in you 
5. A stairway to nowhere 
6. The gossamer strand 
7. Any sign at all 
8. Fear 
9. Further down 
10. A lullaby for the devil 
Devon Graves: Vocals, guitars, keyboards, flute
Rollz Kerschbaumer: Rhythm guitar
Roland Ivenz: Bass
Abel Moustafa: Drums 

 

Devon Graves (a.k.a Buddy Lackey) lämnade sitt förra band ”Psychotic waltz” efter 4 album, efter att ha uttryckt: ”Att han kände sig som den svagaste länken i kedjan”. Han bildade sitt nya band ”Dead Soul Tribe” 2000 där han genast blev bandets självklara ledare, frontfigur och låtskrivare. Sedan dess har bandet släppt 4 album: ”Dead Soul Tribe”-02, ”A murder of crows”-03, ”The january tree”-04, “The dead word”-05.

Nya alstret “A lullaby for the devil” ska enligt pressreleasen ha en lite annorlunda musikalisk inriktning än föregångarna, men visst känner man igen soundet och visst matchar plattan de tidigare plattorna, både vad gäller låtmaterial och progressivitet.

En platta med ”Dead Soul Tribe” blir man sällan besviken på, och så icke heller i detta fall. Här har Devon och hans medkumpaner klämt ur sig en platta som verkligen är en uppvisning i musikalisk mångfald och idérikedom.  Som vanligt pendlar det mellan tungt riffande och underbart svävande ljudmattor med Devons känsliga röst eller flöjtspel i förgrunden. Inte alltför sällan får jag sköna vibbar av en annan musikalisk ”galning” vid namn ”Devin Townsend”. Bägge herrarna pendlar ju som den inlyssnade känner till mellan intensivt musikaliskt vanvett och däremellan mycket vackra harmoniska partier, för att sedan återgå i det manglande riffande som bägge har gjort sig kända för. Tycker dock att Devon Graves är betydligt mer nyanserad i sitt musikaliska uttryck än vad Townsend är.

Den stora musikaliska variation som finns i ”Dead Soul Tribes” musik upplever jag aldrig bli splittrande som tyvärr kan vara fallet med en del andra bands alster, utan är bara uppfriskande och håller lyssnaren ordentligt vaken och på hugget, och man känner igen många andra band än ovanstående nämnda. I en och samma låt kan influenser komma ifrån ett flertal olika band men som Devon sedan gör något alldeles eget av. I låten ”Lost in you” är ”King´s X”-influenserna mycket tydliga i refrängpartiet och även band som ”Tool” lyser igenom i andra avsnitt.

Ett av plattans absoluta höjdarspår är ”Goodbye city life”, och den bekräftar verkligen ovanstående beskrivning på ett perfekt sätt.

Låten startar blytungt med riffande gitarrer och orkesterarrangemang och ger lyssnaren en försmak av vad som komma skall. Låten övergår i ett lugnt och vackert akustiskt parti med gitarr, piano och känslosam sång ifrån Devon. Följande avsnitt är återigen tungt och är till karaktären väldigt likt något som ”Pain of salvation” skulle ha kunnat klämma ur sig. Fortsättningen följer med ett mer sansat parti som bitvis låter lite ”Opeth”-influerat. Flöjtparti med trummor och kyrkklockor i bakgrunden följer därnäst innan det brakar lös med ett sanslöst svängigt progressivt parti och återigen är vi i ”Pain of Salvation”-land.

Hela plattan bjuder på en kraftigt varierad ljudpalett som kommer att fånga lyssnarens intresse vid många framtida lyssningar och som helhet är ”A lullaby for the devil” bandets hittills mest kompletta platta där alla spår håller en mycket hög kvalité. Produktionen är suverän om man bortser från det enda negativa som finns att säga om cd:n, och det är det faktum att man ibland har ett mycket udda virvelkagge-ljud som tyvärr alltid tycks finnas med på Dead Soul Tribes plattor. 

www.myspace.com/deadsoultribe  

http://www.deadsoultribe.com/

 

Slutomdöme: 8/10

Staffan Vässmar

 

 

 

 

       

   

   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©