Efter 10.000 dagar, dvs drygt 30 år är sagan över för Michael Sadler. För alla fans av Saga världen över kommer nog förlusten av Sadler att te sig lika stor som när Fish lämnade Marillion. Frågan är, om inte han för vissa är lika svår att ersätta som när Queen bestämde sig för att fortsätta och Paul Rodgers skulle axla sångarrollen efter den sagolikt populäre Freddie Mercury. I Marillions fall har historien utvisat att det fungerar även utan Fish, om än i en betydligt annorlunda form. I fallet Queen har det naturligtvis varit svårare eftersom Mercury gick en så tragisk, och för tidig död till mötes, men även i detta fall tycks efterträdaren någorlunda kunna axla ansvaret. Det riktiga eldprovet kommer när/om Queen släpper nytt studiomaterial.

Saga presenterar således sitt sista album med Sadler bakom sångmicken och man gör det på ett mycket övertygande sätt! Undertecknad har följt bandet ända sedan det första självbetitlade albumet och har även haft förmånen att uppleva dom live ett par gånger genom åren och den standard bandet har haft på sina alster har nästan alltid varit förvånande hög, med undantag för ett par mindre lyckade album (Generation 13, och Pleasure and the pain). Efter svackan med dessa album återkom bandet mycket starkt med de följande ”Full circle” och ”House of cards” vilka nästan var i samma klass om de första klassiska albumen.

Nya ”10.000 days” startar mycket starkt med inledande ”Lifeline” vilket är en låt som mycket väl skulle platsat på tidigare nämnda verk med sitt medryckande musikaliska tema och framförallt lekfulla temperament. Ian Crichton spelar sagolikt skönt på sin gitarr. Följande ”Book of lies” bär även den klassisk Saga-signum. Återigen sköna ganska tunga gitarrer från Crichton som sätter en bra prägel på låten.

”Sideways” inleds lekfullt med lite piano/keyboardslingor signerade Jim Gilmour innan låten övergår i ett skönt medryckande tema som sedan övergår i en refräng som sätter sig direkt.

 ”Can´t you see me now?” är nog ett av de mest progressiva som Saga presterat på ganska länge med sitt malande gitarrspel i baktakt och långa instrumentala parti med sköna solopartier från Crichton/Gilmour. ”Corkentellis” är en ganska tung instrumental historia där Gilmour tillåts glänsa rejält med rejält tilltagna synth-orgier, men även här ges gitarrerna stort utrymme. Tycker dock att den är lite väl sökande i sitt uttryck och att den aldrig riktigt lyfter även om den bitvis är mycket intrikat och progressiv.

”More than I deserve” är en ganska lugn och harmonisk låt med sköna melodiösa partier och är en öppen hyllning till fans, vänner och kollegor som stöttat bandet genom åren. Tycker dock att den är lite intetsägande och att den faktiskt är en av de minst upphetsande låtarna på plattan.

Följande ”Sound advice” återgår till det klassiska Saga-sound som vi blivit så bortskämda med genom åren. Snygga, starkt bärande melodier med skickliga instrumentala insatser, allt dessutom kryddat av Sadlers karaktäristiska stämma. Titelspåret ”10.000 days” är återigen en lite lugnare låt med en stämningsfull refräng som ger en skön harmonisk känsla. Avslutande ”It never ends” fortsätter på redan inslagen väg med ett tema i ganska så högt tempo och här är det återigen klassisk Saga som gäller.

Kommer Saga att fortsätta utan Sadler?? Hoppas att man gör det och att man hittar en ny lika karismatisk sångare. Varför inte pröva med landsmannen Kim Mitchell ifrån gamla kultbandet Max Webster. Hela plattan utstrålar klassiska Saga-känsla, men det som framförallt ger undertecknad den största behållningen är Ian Crichtons gitarrspel som är lysande. Bitvis tungt och kraftfullt, men ändå präglat av en lekfull utforskarlusta som är härlig att höra.

  Ska man slutsummera ”10.000 days” så blir helhetsintrycket mycket bra även om det är de första 4 låtarna som tillhör favoriterna på plattan.

www.sagaontour.ca

www.myspace.com/sagaca

Slutomdöme: 8/10

Staffan Vässmar