Årets mest efterlängtade release är äntligen här! Soilwork ”Sworn to a great divide”

I Sverige har vi ett antal mycket bra band inom genren melodisk death/thrash metal som har varit med och utvecklat genren till vad den är idag, och som man nog får säga har varit/är genreledande. Vi har band som: In Flames, Dark Tranquillity, The Haunted, Scar Symmetry, Sonic Syndicate, Darkane mfl. Och så har vi SOILWORK som har varit ett av de största favoritbanden, alla kategorier, sedan jag upptäckte bandet!!

Soilwork har i mitt tycke utvecklats i en positiv riktning för varje albumsläpp, från det mer renodlat thrashbetonade, på franförallt de två första släppen: ”Steelbath Suicide”-98 och ”The Chainheart Machine”-00, för att sedan via de följande: ”A Predator´s Portrait”-01 och ”Natural Born Chaos”-02, vidareutveckla den mer melodiösa sidan. På de efterföljande: ”Figure Number Five”-03 och ”Stabbing The Drama”-05, förfinas det sound som i mitt tycke gör bandet till helt i en klass för sig själva.

Oron hos Soilwork-fansen var stor när bandets drivande kraft, huvudkompositör och ena gitarrist, Peter Wichers bestämde sig för att hoppa av bandet, för att jobba som producent och studiomusiker. Hur ersätter man en sådan viktig kugge i det väloljade maskineri som Soilwork utgör. Jo, man plockar in utmärkte gitarristen Daniel Antonsson (ex. Dimension Zero, Pathos), de andra i bandet tar på sig en större del av låtskrivarbördan och arbetet med den kommande plattan inleds.

Väntan och längtan efter en ny platta har varit lång och hård sedan den fantastiska ”Stabbing the drama” släpptes och nu är så väntan äntligen över!!

Hur låter då ”Sworn to a great divide”??  Enligt vissa som en blandning av de bästa elementen ifrån ”Natural Born Chaos” och ”Stabbing The Drama” eller som någon uttryckte det: ”Catchy as hell but at the same time brutal as fuck!!”  Själv tycker jag att kompisens uttryck: Dödsmetall med Fame Factory-refränger fortfarande beskriver bandets sound på ett liknande mycket bra och målande sätt.

Titelspåret ”Sworn to a great divide” inleder på ett furiöst sätt som direkt sätter standarden. Brutalt tuggande gitarrer, smattrande trummor och ett ondsint growlande från Speed, som sedan övergår i sedvanlig trallvänlig refräng. ”Exile” har ett lugnare men samtidigt tungt och eftertänksamt tempo i verserna men övergår i en refräng som verkligen är catchy. ”Breeding Throrns” fortsätter på redan inslagen väg med brutalt versavsnitt för att sedan återgå i en av de mest melodiösa refränger som Soilwork någonsin har presterat. ”Your beloved scapegoat” är en av favoriterna på plattan med ett vackert och melodiöst inledningsparti, men som sedan övergår i ett parti som påminner lite om gamla slagdängan ”Light the torch” ifrån ”Figure Number Five”. ”The Pittsburgh Syndrome” går i högfartstempo med smattrande trummor från Dirk Verbeuren, tungt riffande från Frenning/Antonsson. Snyggt gitarrsolo i stämmor.

På ”I, Vermin” låter Speed precis så ilsken som bara han kan. ”Light Discovering Darkness” är ett stycke i lugnare tempo, men som ändå är tungt och melodiöst. ”As The Sleeper Awakes” höjer tempot igen med aggressivt gitarrspel och tekniskt drivet trumspel. ”Silent Bullet” ger lyssnaren efter en ganska lugn inledning, en lektion i hur tung och brutal musik ska liras. Bryts av med en refräng som får en att inse Soilworks storhet, om man nu inte hade gjort det redan tidigare. ”Sick Heart River” är min absoluta favorit på plattan och är skriven av Speed/Karlsson och är en mycket brutal och tung låt där Speed i refrängpartiet visar upp en makalös sångprestation. Måste vara ett av Soilworks bästa spår någonsin. ”20 More Miles” är en tung och aggressiv låt där refrängen återigen bryter av på ett skönt och melodiöst sätt. Bonusspåret ”Martyr” startar lugnt och lite sökande men övergår i sedvanligt tunga tuggande gitarrer, snygga keyboardslingor och melodiös sång. Kanske inte plattans starkaste spår men borde ändå fått vara med på den ickelimiterade utgåvan, för så bra är den trots allt.

”Sworn To A Great Divide” är inspelad i Not Quite Studion i Helsingborg och är producerad av Ola Frenning och Peter Wildoer ifrån Darkane och svarar bra upp mot tidigare alsters produktion och ljudideal. Sången däremot är inspelad och producerad hos galenpannan Devin Townsend i Kanada, och han har verkligen fått Speed att göra sin sånginsats till den hittills absolut bästa i Soilworks karriär. När det gäller trumspelet var gamle trummisen Henry Ranta mycket skicklig, men jämfört med Dirk Verbeurens insats på ”Stabbing The Drama” och här står han sig helt slätt. Gitarrister Antonsson och Frenning delar broderligt på gitarrarbetet på ett förtjänstfullt sätt och jag måste faktiskt erkänna att jag inte saknar Peter Wichers på ett enda ställe. Karlsson färgar den brutala ljudmattan med stämningsfulla och snygga keyboardpartier och Flink matar på bra med basen och ger gitarristerna en bra grund att jobba vidare på.

Låtmässigt är ”Sworn To A Great Divide” en ganska omväxlande platta där ovanstående omdöme om tidigare influenser stämmer mycket väl och jag tycker att framförallt Ola Frenning gjort ett kanonjobb då han står som kompositör för merparten av musiken med assistans av både Antonsson / Speed / Karlsson.

På den limiterade utgåvan medföljer en Dvd med en ganska kul studiorapport från Speeds sångarbete hos Devin Townsend. Några filmsnuttar från Not Quite Studion som kanske inte ger så mycket. Ett videoclip på låten ”Exile” som är bra, samt en ”Official Bootleg Live-2007 inspelad i Pratteln i Schweiz där ljudet och filmningen inte är något vidare.  Drömmen nu vore i stället en professionellt filmad och producerad Dvd.

Slutomdöme: Har du det minsta intresse för tung och brutal men ändå melodiös musik får du bara inte missa denna platta. Detta är i mitt tycke 2007-års bästa platta alla kategorier!! Har du ytterligare behov av Soilwork-relaterad musik kolla då in Peter Wichers ypperliga platta: Nuclear Blast Allstars – Out of the dark

www.soilwork.org

www.myspace.com/soilwork

Slutomdöme: 10/10

Staffan Vässmar