Rik Emmett var under ett drygt decennium en klart lysande stjärna på det kanadensiska rockfirmamentet. I egenskap av sångare och gitarrist i Triumph var han i allra högsta grad med om att bidra till det synnerligen goda renommé som så gott som samtliga under lönnlöv baneret triumferande band har. I slutet av 80-talet leddes han dock, med sitt strängaspel i ena handen och sin musa i den andra, till en ofta anonym och sällan uppskattad tillvaro som soloartist med utgivningar som stod i bjärt kontrast mot det han identifierades med. Kort sagt, han gjorde en Gary Moore innan den gode irländaren själv gjorde en.

Tillsammans med trummisen, keyboardisten och sångaren Mike Shotton från Von Groove, är dock mäster Rik tillbaka med en musikalisk programförklaring; ”Liberty Manifesto”; som på flera punkter sammanfaller med det Triumph hade under åttiotalet: melodiös hårdrock med vassa krokar, allsångsvänliga refränger och naturligtvis, den obligatoriska Emmett-etyden. Men Shottons bidrag till Airtime skall inte undervärderas. Som medförfattare till manifestet, tillika ljudtekniker, har han en stor del i återskapandet av det bästa från en tid då starka melodier och kvalificerat musicerande stod i fokus. I den lätt Ozzy-klingande ”Midnight Black & Blue” får han dessutom stå för ledsången. Vidare tillför den förre Von Groove-sångaren ekon av Queen till körarrangemangen. Det skulle ha varit riktigt spännande att höra Emmett dela mer av sången med Shotton som han gjorde med Gil Moore i just Triumph.

Programmerar du ner speltiden till gammal hederlig LP-längd så sitter du med en av årets bästa melodiösa rockplattor, utan tvekan, och är du vän av Triumphs åttiotal så får du under inga som helst omständigheter missa detta. Återstår bara att se om de får någon ”airtime”. 

Ett spår "River runs deep" kan höras på 

www.myspace.com/rikemmettnetwork 

Betyg: 8/10