Bandnamnet lämnar öppet för insinuationer och jag försummar inte denna chans, men känn ingen oro - faller tårarna sju från lyssnare av denna platta kommer de allra flesta i alla fall knappast att vara av sorg och ångest! Ty detta är debutplattan från ett band som bildades år 2000 av gitarristen Jonathan Caldemar och basisten Fredrik Lager (då under namnet Demonslave), och detta är en riktigt bra skiva!

När bandet bildades var båda ovanstående musiker endast 13 år ”gamla” och musiken renodlad power metal. Via diverse medlems- och namnbyten har musiken successivt utvecklats till att numera vara progressiv power metal, fast i den lättare skolan. Kommer i första hand att tänka på band som Journey och Saga, även om det i sina tyngsta stunder soundmässigt på ett par ställen t.o.m. sniffar lite på Primal Fear, men det kan vara en slump. De befinner sig i alla fall någonstans där mittemellan, typ som Freedom Call eller Mob Rules fast med mera progressiva inslag.

Här finns inga givna hitlåtar som man känner att man måste nämna. Detta är dock på inget sätt negativt, utan istället består utbudet av genomgående bra låtar. Musikaliteten är stor och när man betänker att medelåldern på grabbarna i bandet bara ligger kring 20 år så förstår man att detta kan bli ett riktigt stort band. Potentialen finns. Genom att de har Frontiers Records i ryggen så har de också mycket bra förutsättningar för att lyckas.

För mig har de lyckats redan. Jag ser fram emot nästa skiva med Seven Tears och hoppas då på någon given hitlåt som ger bandet lyftet som de förtjänar. Jobba på, ni har mitt fulla stöd! Men som fotbollstränaren Rolf Zetterlund en gång sade: ”Kom ihåg grabbar, det finns inga järnvägar till framgång!”.

www.myspace.com/seventearsmusic

www.seventears.se/

7,5/10

Johan Nielsen