Denna skapelse tillkom faktiskt vid samma tid som förra plattan ”Posthumous Silence”. Man kunde kanske misstänkta att spåren som inte fick plats på förra nu skulle offentliggöras. Förra plattan "Posthumous Silence" blev en av mina 2006 års favoriter och nu kan jag bara konstatera att låtmaterialet är här fortfarande riktigt starkt. Sedan brevbäraren anlände med det lilla cd paketet har den nu spelats likt namnet på de där chokladpastillerna i olika färger.

Tyskarna fortsätter på den framgångsrika linjen från förra skivan och inte mej emot. Marillions ”Marbles” platta finns fortfarande som en dov skugga bakom produktionen, här och där kan även skönjas lite rakare rock ala Manic Street Preacher. Jo Pink Floyd vibbarna hörs också fortfarande på sina ställen. Låtarna är överlag rätt så softa och överraskningsmomenten små i jämförelse med förgående album, ändå känns denna kunna bli en av kandidaterna till 2007 års absoluta toppar. Musiken är fortfarande nästan beroendeframkallande med sina atmosfäriska ljudmattor och skiftningar från det enkla till mera pompösa. Vill även passa på att hylla omslaget som åter är producerat av Marko Heisig.

Har faktiskt svårt att ta ut någon speciell låt som favorit, här är helheten det bästa.  Sylvans två senaste och ypperliga album har definitivt satt gruppen i toppen inom den symfoniska rocken.

8,5/10

Conny Myrberg