|
Det har gått två år sedan förra
plattan, den magnifika ”Maniacal renderings” kom med sina
betraktelser på det Amerikanska samhället och där den slutade
tar den här vid. Musiken är något djupare och mörkare där
desperationen i form av Jons karakteristiska röst lyser som en röd
tråd. I allt mörker finns det hopp så allt är inte moll vilket
man möjligen kan luras till att tro. Nu är Jon Oliva en gudabenådad
låtskrivare vars betraktelser har likheter med Mikael Moore. Att
han utöver detta omger sig av fyra oerhört kompetenta musiker gör
inte förutsättningarna sämre som alla strävar åt samma håll
vilket gör att det är ett band och inte fem individualister som
utgör bandet Jon Oliva´s Pain.
Likt föregångaren som innehåller
ett flertal riff och akordsslingor signerade Jons bror Criss som
dog för några år sedan innehåller ”Global warning” ännu
mer som bär hans signatur. Jons fru Kathy hittade en massa utkast
och idéer till kommande låtar i en gammal skokartong. Det blev
sex låtar här på plattan som innehåller tretton låtar eller
fjorton om man väljer den limiterade utgåvan. I det här fallet
utgörs fjortonde låten av den magnifika ”No more Saturday
nights” som är en oerhört värdig avslutning på en helt
fantastisk platta. Det låter mycket Savatage där båda bröderna
Oliva var verksamma fast i lite modernare tongångar utan att för
den skull ge avkall på det jordnära. Neoklassisk hårdrock med
stora progressiva inslag skulle man kunna kalla musiken som fyller
många tomrum för hur många band vågar strunta i gällande
trender om man nu inte är ett av väldigt få arenaband?
Här hittar vi storheten i Jon Oliva´s Pain som inte har någon
Dio, Dickinson, Gillan eller vad dom heter bakom mikrofonen utan
bara en hederlig Jon Oliva som ibland tar hjälp av Kevin Rothney
som även spelar bas, bandets gitarrist Matt Laporte och
Christopher Kinder bakom trummorna. John Zahner på orgel och
keyboards är den ende som inte sjunger men å andra sidan vet han
vad harmonier och läckra slingor är. Det är ofta väldigt
underfundigt gjort men så var Criss Oliva en låtskrivare långt
utöver det vanliga vilket även hans bror är liksom hela bandet.
Lyssna bara på underbara ”Firefly” som liksom talar direkt
till skälen vilket gör den till i mitt tycke årets hittills bästa
låt men hela plattan är mycket bra. Skall jag nämna några fler
låtar är det titellåten som ger en fingervisning om nivån på
plattan och längre in bjuds vi på ”Walk upon the water”, ”Stories”,
”You never know” och…
Det är bara att lyfta på sig
och inse att dom har gjort det igen, ett nytt mästerverk!
Nu återstår bara det ultimata, att få se Jon Oliva´s Pain live
för det vill jag och jag vill mycket gärna ha en pratstund med
bandet som tillhör mina husgudar.
www.myspace.com/jonoliva
9/10
Tore
Larson
|
