|
Min gode vän Uffe säger att alla hans stav- och
syftningsfel är medvetna. Om det förhåller sig på samma sätt
med skivdebuterande schweizarna i Polution eller om bandnamnet står
för något annat vet jag inte, men det råder ingen som helst
tvekan om att ”Rock and roll ain´t noise pollution” är ett rättesnöre
för dem.
Bandet är musikaliskt tuktat på rockhak runt om i Schweiz
där de ofta spelat covers av band som AC/DC och Motörhead.
Vidare har de agerat support åt Krokus, och en sådan bakgrund sätter
naturligtvis sina spår. Mycket riktigt är detta också en skiva
fullmatad med rök- och ölosande rock´n´roll som stundom glider
över i uppsluppen gladpunk.
Producenten Tommy Vetterli, före detta gitarrist hos
Coroner och Kreator, har försett Polution med ett levande och
energiskt sound, vilket passar deras raka, livliga partyrock som
hand i handsken. Det uppenbarligen samspelta bandet uppvisar en
sann glöd och spelglädje vilket dock inte förmår dölja vissa
brister i låtskrivarkonsten. Allt för ofta fastnar de pastischträsket
som många kraftigt AC/DC-påverkade gäng går ner sig i. I
synnerhet låter sångaren Pascal Gweder – för övrigt den ende
i kvintetten som inte heter Betschart i efternamn – väldigt
krystad när han söker det aggressiva, lätt gurglande uttryckssättet
som många thrashsångare begagnar sig av.
Polution låter som bäst när de lättar på anslaget något
som i den Ramones-ekande ”Overheated”, den akustiska
Cinderella-flörten ”Don´t know” och ”Going down”, i
vilken de förenar det bästa av de akustiska och ösiga
influenserna.
www.myspace.com/polutionrocks
Betyg: 6/10
Av Jukka Paananen
|
