|
”The
Body Parts Party” är varken någon anatomilektion eller
soundtracket till en ny splatterfilm. Det är titeln på polska
Osada Vidas andra album (vilket innebär det femte om man räknar
de inhemska, oberoende släppen). Som överskriften antyder och låttitlarna
understryker är det ett tematiskt verk där lyriken kretsar kring
funderingar och känslor som väcks i människans vardag. Dessa
intryck ges sedan ett ursprung som uppenbarligen kan förknippas
med diverse kroppsorgan.
Låtarna
drar åt det mörkare, melankoliska hållet och baseras oftast på
riff kring vilka bandet improviserar fram en musikalisk struktur.
Kompositionerna är följaktligen jambaserade och
instrumentalisterna får gott om utrymme att torgföra sina förmågor,
men detta till trots känns låtmaterialet ganska statiskt. Det
verkar som om de trampar runt i cirklar och som lyssnare tappar
man lätt koncentrationen.
Kompet
och den nedstämda ljudbilden har onekligen vissa kopplingar till
Porcupine Tree, men där britterna har en klart definierad
riktning och ett tydligt budskap i sin musik saknar jag både
fokus och bärande melodier hos polackerna. Ibland får jag
intrycket att Osada Vida är en grupp som snarare använder
musiken som ett sätt att kommunicera med varandra på än att
underhålla åhörare med. Det enda stycket jag verkligen fastnar
för, och till vilket de verkar ha sparat all melodisk märg, är
den innerliga och smäktande avslutningen ”Bone” (jag fick
inte digipack-versionen). Där bryter sig bandet ut ur de dystra
gråskalorna och låter gitarren spela en vacker, drillande
melodislinga samtidigt som de kliver ut ur Porcupine Trees skugga
och rör sig i en mer klädsam jazz-skrud.
www.myspace.com/osadavida
Betyg: 5/10
Jukka
Paananen
|
