”Strychnine.213” är
Belgiska Aborted´s sjätte album men samtidigt min första större
kontakt med bandet. Tidigare har jag bara hört någon låt då
och då som har gått mig obemärkt förbi. Det är lite synd för
när man väl ger Aborted en chans och tränger in i deras
experimentella värld av hard/metalcore får man ganska snart lön
för mödan.
Nu är det här ingen musik som
jag vanligtvis lyssnar på och trots ett antal genomlyssningar
tycker jag fortfarande att musiken är väl stökig men jag måste
medge att den växer vilket jag aldrig hade vågat tro. Som tur är
tar nyfikenheten över och jag kan inte komma ifrån att skumma
baktakter som i ”The chyme congeries” och ”135” tilltalar
mig vilket även den lugnare midtempo låten ”A murmur in
decrepit wits” som doftar tidiga Opeth gör. Just den låten håller
jag som plattans bästa tillsammans med avslutande ”The
obfuscate” vars svepande, ylande gitarrer går rakt in i mitt hjärta.
Svencho vars growlande jag
gillar för det där med att nyansera sin röst är han en mästare
på. Har man sedan en trummis som Daniel Wilding som kan det där
med baktakter och driv i båda benen blir det riktigt bra. Ibland
blir det dock lite väl enformigt för min smak men det här är
musik för dom unga och i USA är Aborted mycket, mycket
stora.
Hos mig har dom väckt en
nyfikenhet och en insikt om att det här inte bara är en massa
manglande oljud utan riktigt bra musik om man bara tar sig tid att
lyssna tillräckligt noga.
www.myspace.com/abortedmetal
6/10
Tore Larson
|