|
Faith som hör hemma i Sveriges
trädgård Blekinge har en historia som började redan 1984 och
efter några demoinspelningar släppte dom sin självfinansierade
EP/singel ”Hymn of the sinner” 1986. Den nämns med stor
respekt idag och anses vara en milstolpe i det som kom att
symbolisera den Svenska doommetallen. Den är enbart släppt på
vinyl som i samlarkretsar är ett oerhört eftertraktat objekt.
Det tog några år innan det kom
något nytt på platta från Faith och vi skriver 2003 när det
lilla bolaget Stormbringer Productions släppte ”Salvation lies
within” på vinyl som med några få undantag innehåller låtar
skrivna under åren 1984-86 inklusive en ny version av ”Hymn of
a sinner” och ”Possession” som var baksidan på
originalsingeln. 2005 återutgavs den av Doom Symphony som hade
lagt till några låtar i samråd med bandet. Den följdes upp av
den fantastiska ”Sorg” som kom runt Nyår 2006. På den finns
bland annat den ofta önskade ”The day I die” och min
personliga favorit, ”Bride of Christ” som behandlar det som hände
i ett mindre samhälle i Uppland. Den följdes bland annat upp av
en turné på Irland med Mael Mórdha och på ”Doom Shall Rise
V” liksom med ett antal spelningar här i Sverige där en av de
mer för bandet udda var deras medverkan på fjolårets ”With
Cliff In Our Mind” i Dörarp strax norr om Ljungby. Det var där
Cliff Burton i Metallica mycket tragiskt omkom så givetvis
spelade Faith en Metallicacover.
Det var en bit Faith historik
och nu skriver vi sommaren 2008. ”Blessed?” har funnits ute
lite mer än en månad på Svenska bolaget Transubstans Records
som ägs av Record Heaven. Detta ger plattan en mycket bättre
distribution och med det en betydligt bättre tillgänglighet.
Faith har fötterna stadigt förankrade
i den tynga, ofta mollstämda doommetallen där den Svenska
folkmusiken alltid har haft en viktig roll liksom den mörka
nationalromantiken som här har blivit mer markant och med det
dominant utan att ge avkall på något. Man har även släppt in
symfoniska och neoprogressiva inslag som aldrig är satta efter några
givna mallar för melodierna improviseras ofta fram. Det finns en
idé som man bygger vidare på och med så duktiga musiker är det
inte svårt men det jag gillar mest är plattans produktion som är
väldigt mycket luftigare vilket ger bandet en mycket bredare
ljudbild. Inledande ”Blessed void of bewilderment” tar oss in
i folkviseland fyllt av udda takter och mörk doom som följs av
den proggiga ”Big red, Nebraska”. Där presenterar Christer
Nilsson på bas och sång, Peter Svensson på trummor och den
alltid lika glade Roger Johansson på gitarr sig på allvar under
översikt av Anders Smedenmark på nyckelharpa och Håkan Malmros
på fiol. Båda är med på scen och båda tillför musiken väldigt
mycket av dess originalitet.
”Necropolis” låter mycket
tidigt symfonirock med sakrala inslag vilket osökt får mig att tänka
på ”Mass in F minor” med Electric Prunes från 1968 som möter
Faith anno 2008 vilket är ett fantastiskt möte. Den följs upp
av ”Twilight” med sina ljuvliga och kluriga harmonier. Det är
modern Svensk nationalromantik i klass med Stenhammar och
Pettersson-Berger som hos mig myntar uttrycket folkdoom vilket
enbart skall ses som en komplimang. Jag ryser och jag höjer på
ögonen mer än tolv gånger när nästa låt, ”Condemned”
brakar loss. Att inget är omöjligt i Faith´s värld vet jag men
jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en sådan här
upptempolåt. Den överraskar på ett positivt sätt med sitt
otroliga driv där Roger släpper loss medan Christer väller ur
sig den en basgången mer makalös än den andra och den
genomsympatiske Peter har lekstuga bakom sina trummor men det
ballar aldrig ur. Oh nej för det vi får för första gången är
en refräng jag kommer på mig själv att tralla med i, så
medrycka är den. Det gör den till en klar favorit som jag bara måste
få höra live. Det vill jag göra med hela plattan som fortsätter
med ”Never got to know” där Peter fortsätter att ha roligt
under överseende av dom andra som ger låten sin struktur där
taktbyten hela tiden är återkommande. Efter runt 44 minuter är
det dags att börja avrunda härligheten och det gör Faith som
sig bör med en polska framförd på sitt egna sätt. Den 6
minuter långa ”Leipzigpolska” är Svensk sommar, Svensk
folkdoom, Svensk progressiv musik och Svensk nationalromantik när
den är som allra bäst vilket gör den till en mycket, mycket värdig
avslutningslåt. Herrar Pettersson-Berger, Stenhammar och vad ni
heter kan fortsätta att sova gott för Faith vårdar arvet efter
er på ett ömt sätt som framkallar den magi bara riktigt bra
musik gör. Det här är riktigt bra musik som får mig att drömma
bort till min barndoms sommarhagar.
Jag kan inte särskilja Opeth´s
nya platta och den här åt. Dom är var för sig väldigt olika
med båda är fantastiska plattor som gör att jag väljer att ge
”Blessed?” samma höga betyg som ”Watershed”. Detta gör båda
givna i min samling samtidigt som jag konstaterar att Faith har
gjort sin överlägset bästa platta som förhoppningsvis ger dom
det erkännande dom så väl förtjänar.
www.faitharmy.com
www.myspace.com/faith2ya
10/10
Tore
Larson
|
