|
Israel är
inte direkt ett land man förknippar med hårdrock eller som i det
här fallet Prog Metal men man blir ständigt överraskad av ny
musik från alla möjliga platser i världen. Begreppet världsmusik
blev populärt efter bland annat Peter Gabriel’s underbara
filmmusik ”Passion” men Amasseffer går här mycket längre än
vad någonsin Peter Gabriel gjorde. Den här plattan är en salig
(om man får säga så!) blandning av orientaliska toner och tung
metal rock. Rätt speciellt må jag säga. Amaseffer är ett band
som bygger på en kärna av två gitarrister (Hanan Avramovich och
Yuval Kramer) och en trummis (Erez Yohanan). Vokalister tar man
utifrån och här har man gjort det lyckade valet att ta svensken
Mats Leven (bl a ex-Yngwie Malmsteen) och Kobi Farhi som den
kvinnliga rösten. Framför allt Mats Leven tillför musiken
ytterligare en dimension genom en härlig sånginsats. Mats har även
medverkat i tidigare Amaseffer plattor (”The Holy Book”). Lite
mer tveksam är jag till Kobi Farhi som står för lite mer
traditionell österländsk sång vilken inte alltid passar så bra
till dessa lite hårdare tongångar. Utöver detta skall sägas
att hela verket är rejält kryddat med orkestrala arrangemang.
Helt klart ligger det enormt mycket arbete bakom detta verk och
det lär ha tagit en hel del tid att spela in.
Egentligen
är det här mer än en musik CD. Intrycket man får istället är
att detta är filmmusik. Kanske är det verkligen det också men
jag har inte riktigt fått kläm på det ur den förhandsinformation
som jag haft tillgång till. Men det är nog i alla fall avsikten
för man försöker att musikaliskt återskapa berättelsen om
Exodus, d v s några centrala historiska skeenden i Israels
bibliska historia (judarnas fångenskap i Egypten och uttåget därifrån).
Alltihop är kryddat av diverse ljudillustrationer som mycket väl
skulle kunna vara hämtade ur en film. Lite då och då kommer
också lite berättarröst men det är mestadels på hebreiska och
är omöjligt att följa om man inte kan språket.
Första
intrycket av plattan var rätt så spännande och man lyssnade
nyfiket vidare för att försöka på grepp på det långa verket
(mer än 70 minuter). Det är väldigt varierande typ av musik
hela tiden, från orientalisk traditionell folkmusik till
bombastiska orkestrala kompositioner och i det extrema en del tung
heavy metal. Återigen, sånginsatsen av Mats Leven är
imponerande och utan honom hade jag kanske troligen helt sågat
denna platta. Jag tycker nämligen att den är alldeles för
pretentiös och överarbetad. Sen är jag kanske också lite trött
på temat. Har vi inte hört detta tillräckligt många gånger förut?
Och hur många filmer har inte tidigare tragglat detta tema? Jag
inbillar mig att det genom åren gjorts oändliga versioner av
just Exodus på bioduken. Det nya här är väl progmetal-ansatsen
men man kunde kanske ha valt en annan story än just den här.
Kanske är det riktat mer mot hemmapubliken i Israel, vad vet jag.
Men internationellt vet jag inte om det håller.
Om vi skall
återgå till själva musiken och släppa storyn så är det ändå
några av styckena i början av CDn som gör att jag ändå kommer
att ge verket klart godkänt. Favoritstycket är ”Birth of
Deliverance” (låt nummer 3). Om någon av er nappar på detta
och börjar lyssna på just detta stycke tror ni väl att jag inte
är riktigt klok! Den inleds nämligen av pastorala orkestersviter
som för tankarna till Westernfilmer av typ Familjen Macahan eller
rent av High Chaparall. D v s totalt irrelevant i detta sammanhang
och nästan skrattretande för en artrockare. Men sen händer något.
Musiken ändrar helt karaktär och blir tät och spännande med dånande
gitarrer och vibrerande baskaggar. När sen Mats Leven tar i rejält
med frasen ”I see the light…” får jag erkänna att jag får
gåshud. Det här är häftigt och mäktigt. Därefter förlorar
man lite av känslan i låten men den återkommer i ett mycket skönt
avslut. Denna låt får mig att tänka på den likaledes mäktiga
låten ”When the walls go down” från Evergreys mästerverk
”The Inner Circle” från 2004. Även nästa låt ”Midian”
är en mycket bra progmetal-låt med hästgaloppljud med mera och
mycket fart. Efter detta tappar jag dock intresset och det återkommer
faktiskt inte förrän i allra sista låten ”Land of the Dead”
där Mats Leven återigen lyfter musiken till dramatiska höjder
igen, denna gång i en mer balladliknande låt.
Alltså, en
väldig blandning av intryck inför detta monumentala verk och
inte bara positiva sådana. Men med tanke på att en av låtarna
faktiskt lyfte till höga höjder kan jag ju inte ge verket annat
än klart godkänt (6 av 10). Men för er som är lockade av
orientaliska toner så måste jag ändå rekommendera den. För en
renodlad ProgMetal-rockare så finns nog tyvärr inte tillräckligt
mycket för att stilla begären.
www.myspace.com/amaseffer
6/10
Karl-Göran Karlsson
|
