|
James LaBrie är naturligtvis mest känd som sångare i
proggmetall-ensemblen Dream Theater, men parallellt med det
uppdraget och diverse gästinsatser har han även haft bisysslor
som MullMuzzler och Explorers Club. Det är dessa båda
sidointressen – jämte ett par bidrag från hans medverkan på
hyllningsskivor – som lyfts fram från LaBries gärningar på
Magna Carta.
Materialet är inte fullt lika hårt och halsbrytande
progressivt som kan vara fallet med Dream Theater; det är i stället
LaBries sång som står i fokus. Sångmelodierna känns igen från
hans huvudsakliga arbetsgivare men tillåts ta ut svängarna mer
nu när han själv får bestämma. Låtarna visar prov på
influenser från såväl Broadwaymusikaler som klassisk 70-tals
progg och jag måste verkligen tillstå att ett långt bredare
register framträder när han inte behöver forcera sången. När
anslaget lättar låter han rent av som en själfull AOR-sångare
utan att för den skull vilseleda oss Dream Theater-fans. Vidare
har kanadensaren medverkat i hyllningsprojekt för band som Queen,
Rush och ELP, av vilka de båda sistnämnda finns representerade här:
”Red Barchetta”, där James kalkerar Geddy Lees stämma och i
vilken Steve Morse får jobba för att göra Alex Lifesons
originalsolo rättvisa, samt ”A Time And A Place”, till vilken
de båda Jethro Tull-bekantingarna Doane Perry (trummor) och
Martin Barré (gitarr) i samspel med Hammond B3-virtuosen John
Novello tillför ett fusionpräglat lynne.
Det är i synnerhet MullMuzzler-låtarna som klingar mest
bekant. Här finns tydliga likheter med Dream Theater och
trummisen Mike Mangini, med meriter från Extreme och Annihilator,
drar ett tungt lass med den äran. Bidragen från Explorers Club
ryms även de under Dream Theaters tak, fast då mer i avseende på
att John Petrucci och John Myung medverkar än på hur
kompositionerna låter. Ett annat intressant nedslag i sångarens
karriär är ”This time this way” från Trent Gardners
(Magellan, Explorers Club) rockopera om universalgeniet Leonardo
da Vinci. Här får vi höra LaBrie göra rollen som da Vinci i en
vacker duett med sångerskan Lisa Bouchelle (Mona Lisa i operan).
Dessa spännande utdrag tecknar ett porträtt som
definitivt får mig att uppvärdera James LaBrie som sångare. Han
må anses vara den svaga länken i Dream Theater, men lyssna på
denna samling och du kommer att upptäcka att den länken är
betydligt starkare än många tror.
www.magnacarta.net
Betyg: 7/10
Jukka Paananen
|
