Gamle
Rainbow-medlemmen och solo artisten sedan början av 1980-talet,
Tony Carey, ligger bakom produktionen på denna tillbakalutade
samling romantiska visor av nykomlingen Anders Norman. Norman
sjunger och spelar akustisk gitarr och det melodiska geniet Carey
står för återstoden med undantag för ett par av trumspåren.
Föga förvånande
är det producentens klaviaturer som bär huvuddelen av albumets
melodier tillsammans med Normans innerliga sång. De vemodiga
melodierna och vackra arrangemangen är det starkaste incitamentet
för att låna musiken ett öra. Dessutom har Norman en stark trovärdighet
i sin sång; allting låter självupplevt. En hälsosam dos blåtoner
i de tillbakalutade arrangemangen skänker också skivan en mysig
stämning, men någonstans blir det för gulligt och sympatiskt.
Avslutande ”Visionary man” är nämligen det enda stycket som
bryter det trånsjuka temat och risken är att upprepad lyssning
framkallar ett slags rastlös leda över bristen på såväl
tematisk variation som dynamik i kompositionerna.
Detta
är någonting för den hårdrockskyende riksradion att spela, ty
den lättillgängliga musiken och de vardagliga texterna fungerar
alldeles utmärkt som bakgrundsmusik i bilen eller under mysfilten.
Men, som sagt, det makliga tempot och ensidiga ämnesvalet i
lyriken är en prövning såvida du inte är en obotlig romantiker
med längtansfulla kärleksballader som huvudsakligt tonikum.
www.myspace.com/anormansweden
Betyg:
5/10
Jukka
Paananen
|