När
Johan Bergqvist och Andreas Brodén slår sig samman så hamnar
tidsmaskinen tjugo år bakåt. Elevener levererar melodisk rock i
rakt nedstigande led från Toto, Journey och Survivor – vi
pratar alltså 80-tal, bombastisk aor och kraftfulla refränger.
Och grabbarna kan sin sak. De har dessutom ett gediget musikaliskt
förflutet, där Johan på keyboards bland annat har Hammerfall
och M.ill.ion på CV:t och Andreas lärt upp sig i USA och därefter
studiojobbat som slick soul och funkgitarrist. Allt enligt
pressreleasen.
”When
kaleidoscopes collide” är en jämn platta, där
genomsnittskvalitén är hög, men samtidigt är första känslan
att jag saknar något som sticker ut och utmanar. Men efter ett
antal genomlyssningar utkristalliserar sig nyanserna i materialet.
(Jag kan jämföra med norska ”On the rise” som för ett par
år sedan gav ut en suverän platta i samma genre- Även den krävde
ett antal lyssningar innan låtarnas identitet trädde fram.)
Elevener
bygger sin ljudbild på de klingande keyboardackorden och en
distad gitarr som omväxlande tuggar rytmiskt, slår an kraftfulla
ackord eller spelar melodislingan. Trummorna är feta och
onyanserade – det smackar fläsk av virveln, jämna fjärdedelar
på öppen hi-hat och baskaggen dunkar som basketbollar. Solona är
få och korta. Oavsett om det är ballader, som ”I still
remember”, allsångslåtar som ”A thousand girls” eller rökare
som ”Her eyes” är konceptet detsamma; starta med några
keyboardackord, slå in låten med ett fett trumslag, sjung en
vers och så på med refrängen med stämmor och snygg melodi. Det
blir lite som schlagerfestivalen – du vet hur uppbyggnaden av låtarna
brukar vara, att det garanterat kommer en tonartshöjning och att
den refräng som sätter sig bäst i huvudet vinner. Nu skippar
gudskelov Elevener tonartshöjningen, men i stort sett varje låt
är en schlager, om än i hårdare och mer smakfull förpackning.
I
bilen eller som partyplatta för oss medelåldringar som undviker
techno och hip-hop är ”When kaleidoscopes collide” ett bra
val. För de som älskar allsång och cigarettändare likaså. Och
är du hopplöst såld på 80-tals aor kommer du att älska den. Söker
du något mer egensinnigt och spännande i musikväg får du däremot
leta någon annanstans.
Betyg
8/10
Hans-Åke
Höber
|