Danska Volbeat är ett av de
mest hypade banden just nu och många anser att dom var bäst på
Sweden Rock Festival. Om det har jag ingen åsikt för jag såg
dom inte men nog skulle jag kunna tänka mig att se dom live någon
gång för jag kan tänka mig att deras Elvis möter Metallica som
möter Hank Williams på någon honky tonk bar i Amerikanska
mellanvästern. Det är lite så man ser Volbeat vilket förstärks
i ”Mary Ann´s place” med en icke namngiven inlånad kvinna
som delar på sången med Michael Poulsen, bandets tatuerade och väldigt
karismatiske ledare. Låtarna som är fjorton till antalet varav
den sista, ”Making believe” något så udda som ett bonusspår
på en promo.
Första gången tyckte jag inte om ”Guitar gansters &
Cadillac blood” men efter så där fjärde gången har jag allt
svårare att värja mig för bandets rockabillymetal och i Jon
Larsen har jag fått en ny favorittrummis. Det är inte
progressivt men ändå progressivt eller skall jag säga genialt för
det här är en korsning av musikstilar som förenar samtidigt som
det är något nytt. Hemma i Danmark säljer Volbeat´s plattor
som smör vilket får mig att tro att det lär poppa upp ett
odefinierat antal kopior men låt oss lägga ner energin på
Danmarks överlägset hetaste band som gästar Sverige i mitten av
december och den 12:e spelar dom på Brewhouse i Göteborg. Då får
vi säkert höra ”I´m so lonesome I could cry”, en ytterst
personlig tolkning av Hank Williams gamla låt som får nytt liv.
Michael Paulsen har en mycket
bra och väldigt klar röst som väl harmoniserar med bands glättiga
musik som är okay att lyssna på men jag vill inte påstå att
den berör mig speciellt mycket. Det är lite för mycket
hippvarning för att få mig på fall och efter sjätte låten börjar
det låta lite väl mycket det samma men jag förstår att folk
gillar det här för det här tar vid där Elvis slutade samtidigt
som musiken är tidsenligt modern a la MTV.
www.volbeat.dk
www.myspace.com/volbeat
6/10
Tore Larson
|