1. For the Revolution
2. Dead Man's Shadow 
3. The Holy Symphony of War 
4. Wings of Blackening 
5. Ready for Salvation 
6. Towards the Sky 
7. Outremer 
8. Coward 
9. Like a Slave 

Historien om Kalmah går tillbaka till tidigt nittiotal men först 2000 skivdebuterade bandet efter att ha släppt några lokalt ganska uppmärksammade demoplattor. För mig är detta min första bekantskap och det är en mycket angenäm sådan för i motsats till många andra låter Kalmah inte som något annat Finskt band möjligen med ett litet undantag för Insomnium men här finns musiker av en helt annan klass. Musiken är i grund och botten en väldigt luftig melodisk deathmetal med stora inslag av så väl modern som mer traditionell progmetal. Ibland hörs neoprogressiva inslag liksom den typ av oerhört luftig powermetal Stratovarius spelade under Infinity/Intermission perioden. När samtliga delar flätas ihop blir det till ett fantastiskt knippe låtar där Antti Kokko på gitarr briljerar med sina fantastiska solon och inte minst, svävande harmonier som delar plats med minst lika svävande keyboards signerade Marco Sneck. Ofta tillför han ett djup som förstärks av bandets andra gitarrist Pekka Kokko som även är bandets sångare. Han har en mörk, ganska skrovlig röst som inte lite påminner om Ville Sorvali i Moonsorrow. Främst påminner dom höga, ofta desperata tonerna om varandra men när Pekka growlar framträder skrovligheten som ger ljudbilden ännu en dimension. Hans röst är absolut inte stor men i sammanhanget är den ett väl fungerande instrument och bandet kompletteras av Janne Kusmin på trummor och Timo ”Lebe” Lehtinen på bas.

”Ready for salvation” är plattans lugnaste låt och tillika dess stora ballad. Som sådan är den enorm där det musikaliska djupet är avgrundsdjupt och ack så vackert i all sin mörkhet. Jag får gåshud samtidigt som den är otroligt beroendeframkallande vilket gör den till en av årets absolut bästa låtar. Nu är hela plattan mycket, mycket bra samtidigt som den är jämn. ”Like a slave” och ”Outremer” är mina favoriter bland dom snabbare låtarna men igentligen är det onödigt att nämna några eftersom lägstanivån är oerhört hög. Det som gör att dom ändå utmärker sig är samspelet mellan keyboarden och gitarrerna. I dessa behöver man möjligen inte lyssna lika noga för slölyssnar man är det väldigt lätt att uppfatta Kalmah´s musik som en musikalisk gröt. Det är många ljud och produktionen är lite ruffig vilket skapar en råare och faktiskt behagligare ljudbild som det tar ett tag att vänja sig vid.

www.kalmah.com

www.myspace.com/kalmah

8/10