Saudades
de Rock är portugisiska (gitarristen Nuno Bettencourt är av
portugisisk härkomst) och betyder ungefär ”nostalgisk avsaknad
av rock”, och med tanke på att medlemmarna i Extreme genomlidit
nästan två gånger sju svåra år av experimentella och ofta
utsiktslösa satsningar, så förstår jag deras längtan. För
sedan gruppen skingrades 1996 är det väl bara sångaren Gary
Cherone som genererat några större rubriker – som måltavla för
de missriktade syndabocksanklagelserna i samband med Van Halens
kommersiella vurpa 1998.
”Saudades
de Rock” är en mycket ambitiös samling sånger. Inledande
”Star” har en lyskraft och ett driv som påminner om tidlösa
Queen-öppnare som ”Tie your mother down” och ”Keep yourself
alive”, och i det efterföljande paret låtar hör vi klassisk
Extreme – slagkraftig, rytmiskt gungande, tung rock. Förutom
att de återuppväcker sin funkpräglade rock´n´roll får vi
också uppleva multipla nedslag i olika stilar: ”Take us alive”
är en frejdig bluegrass-rökare och en av plattans många
positiva överraskningar; i ”Flower man” larmar garagerocken
med nervös energi och med ”Ghost” släpper de fram
Muse-liknande andar. Ett par gripande, men ändå aldrig smetiga
pianoballader finns också med i leken. Allt detta utmynnar i en
oerhört mångfacetterad giv med många färger, och hade det inte
varit för Extremes utsökta känsla för att balansera influenser
med sin egen särprägel skulle jag ha varnat för detta verk.
”Saudades
de Rock” presenterar nämligen ett sanslöst läckert och
uttrycksfullt musicerande. Bettencourt spelar med en kombination
av Eddie Van Halens raffinemang och Brian Mays genialitet;
rytmsektionen Pat Badger (bas) och Kevin Figueiredo (ny trummis i
bandet) svänger som en hel nöjespark och Cherone presenterar
sina personliga betraktelser med en blödande passion. Vidare ståtar
albumet med en enastående väl sammanhållen ljudbild där
samtliga instrument framträder knivskarpt. Min enda anmärkning,
och därmed det enda jag inte är helt gripen av, är den rastlösa
”Flower man”. Men se även den fyller sin funktion som tempohöjare
och stämningsväxlare efter den dramatiska ”Last hour”.
”Saudades
de Rock” är den perfekta kuren för min saudades de Audioslave;
medryckande, gränsöverskridande classic rock med stor identitet
och många bottnar. Djupet i och kvaliteten på kompositionerna på
denna skapelse gör det inte bara till ett av årets starkaste släpp,
det borgar även för en intressant jämförelse med den kommande
Queen + Paul Rodgers-plattan.
www.myspace.com/extreme
Betyg:
9/10
Jukka Paananen
|