GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Metal Church – This Present Wasteland (Steamhammer, SPV/Border Music)

01. In the company of sorrow 
02. The perfect crime 
03. Deeds of a dead soul 
04. Meet your maker 
05. Monster 
06. Crawling to extinction 
07. A war never won 
08. Mass hysteria 
09. Breathe again 
10. Congregation

 

Kurdt Vanderhoof är en gitarrist med många strängar på sin lyra. Förutom sitt skötebarn, Metal Church, har han även producerat musik i projekt som solobandet Vanderhoof och det oerhört spännande och klassiskt progressiva Presto Ballet. Båda dessa bisysslor kan sägas vara ett slags återträffar för gamla Metal Church-kamrater. 2000-talets metalliska bönehus är följaktligen en sekulariserad mötesplats då Vanderhoof sedan ett par år tillbaka är den ende kvarvarande ursprungslärjungen. Ambitionen är hursomhelst att vara börden trogen.

”This Present Wasteland” blandar ondskefulla, thrashiga riff med gammalt hederligt metallkomp i ett tungt och torrt ljudlandskap. Produktionen och framförandet har en påtaglig livekänsla och det samspelta bandet uppvisar en fin balans mellan enkelt tung-gung och tekniska detaljer. Sångaren Ronny Munroe, som här gör sin tredje platta med Metal Church, är utrustad med en kraftfull pipa som han använder på ett sätt vilket för tankarna till giganter som Rob Halford och Bruce Dickinson. I synnerhet i ”Deeds of a dead soul”, en tung lunkande svart sabbat-pjäs, påminner Munroe starkt om den sistnämnde, och låtar som ”A war never won” och ”Breathe again” är även de starkt präglade av Dickinson medan dessa musikaliskt mer formats av dennes huvudband och Judas Priest än Black Sabbath.

Vanderhoofs snärtiga gitarrspel för emellanåt tankarna till Dave Mustaine (Megadeth), vilket förre Savatage-trummisen Jeff Plate matchar med föredömlig teknik och känsla, och den nytillkomne gitarristen Rick Van Zandt kompletterar sin chef med smakfulla slingor som ibland ekar klassisk brittisk tvillinggitarr. Allting är duktigt genomarbetat och håller hög klass och det enda jag saknar är ett par mer bärkraftiga låtar och fler minnesvärda melodier. Dessutom känns sången något opersonlig och Munroe får jobba hårt för att hänga med i det rikliga riffandet. Men som helhet är detta en stark thrash-kryddad metallplatta. Den kräver sin lyssning för att växa men, som sagt, det finns mycket att upptäcka i tongångarna.

 

www.metalchurchmusic.com/

 

Betyg: 7/10

 

Jukka Paananen

 

 

 

 

 

   

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©