1.Hello out there
2.Circus freak
3.Flying blind
4.I´ll give you feedback
5.Innerlight transcendence
6.Morphine drip
7.Tulip between the eyes
8.African bees
9.Batch of violins
10.Itzomad

Flower Power vågen och dess musik var något jag tog till mig till mitt hjärta och band som The Doors, Jefferson Airplane, Grateful Dead och många fler fanns i skivhyllan i mitt pojkrum. Där fanns även ”Mass in F minor” med Electric Prunes. Den kom 1968 och var på sin tid en oerhört häftig platta där låtar som ”Gloria”, ”Kyrie eleison”, ”Credo” och tre till fortfarande spelas ibland för det här är musik som har åldrats med värdighet. Jag känner en stor saknad som tillfredställdes när jag för en tid sedan hittade fram till Electric Prunes Myspace-sida. Där stod det att läsa om ”Feedback” och jag gjorde en förfrågan om jag fick recensera den här på Artrock.se. Det ville man gärna och med det är vi framme i nutid…

När man sätter på ”Feedback” förflyttas man ett antal år tillbaka i tiden men produktionen är bättre. Instrumenten är däremot dom samma och James Lowe´s röst är sig lik. Den har åldrats på ett ytterst värdigt sätt och han är lika tydlig i sitt artikulerande, de är dom riktigt höga tonerna som är någon oktav lägre men vad gör det när inlevelsen och känslan är sig lik. Inledande ”Hello out there” är en orgie i psykedeliska toner som slår an tonen och ”I´ll give you feedback” visar hur väl det går att förena psykedelisk prog med modern prog. Det är en helt underbar låtar fylld av undersköna keyboards signerade Mark Tulin och efterföljande ”Innerlight transcendence” är en suggestiv midtempolåt som suger sig fast. Jag blir helt betagen för det här är precis så utflippat men ändå strukturerat som det var och är vilket ger en känsla av tidlöshet. Vi låter oss flyta iväg i ”Morphine drip”, ”Circus freak”, ”African bees” och allt vad plattans tio låtar heter. När vi når fram till avslutande ”Itzomad” möts vi av ett musikalisk crescendo på 5:54 minuter som är bland det bästa jag någonsin har hört men det här är plattan som saknar sitt motstycke vilket gör att den fyller en stor funktion. Den är för mig och säkerligen fler den förenande länken mellan det bästa som gjordes när fredsrörelsen och hippierörelsen var ung och dagens progressiva musik.

Electric Prunes har en enorm förmåga att med tämligen små medel skapa enorma ljudbilder. Det är inga maratonsolon utan här hänger musiken ihop samtidigt som bandet består av en ytterst kompentent samling musiker. Jag har redan lyft fram Mark Tulin som är en enorm musiker vilket även Ken Williams på gitarr är. Hans små utflykter i ackordens värld följer jag gärna med på men jag trallar lika gärna med James Lowe i någon av refrängerna där ”African bees” är bland dom mest fantastiska jag någonsin har hört. Melodin domineras av ett komp som övergår i en refräng som återkommer i det väldigt medryckande kompet. ”Batch of violin” börjar i valstakt för att övergå i någon form av melankolisk ballad för att övergå till en ljuvlig, otroligt vacker neoprogballad. Det är helt enkelt för bra för att vara sant men nu är det sant och då blir betyget därefter.

Dessvärre kan ”Feedback” vara lite svår att få tag på men kontakta undertecknad så förmedlar jag gärna kontakten till James Lowe och EP Underground. Jag vill även passa på att tacka James & co för plattan och promobrevet som är det överlägset läckraste jag någonsin har fått. Nu hoppas jag bara på det ultimata, att få se Electric Prunes på Sweden Rock Festival 2009.

www.electricprunes.net

9,5/10

Tore Larson

 (Foton från senaste konserten i Las Vegas 2008)