GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Mörglbl Grötesk (Free Electric Sound)

1. Tapas nocturne 
2. L´ ami deglingo 
3. Buffet froid 
4. Le project pied de biche
5. Lieutenant colombin
6. Les petits nous
7. The toy maker
8. Haute voltige en Haute-Volta
9. Février afghan
10.Totale bricole
11.Il bello di note
12.Studio délirium
13.Tapas nocturne (Video)

Christophe Godin: Guitars,vocals
Ivan Rougny: Bass, vocals
Jean Pierre Frelezeau: Drums,vocals

 

När denna platta med det märkliga bandnamnet Mörglbl ramlade ner i brevlådan så trodde jag först att det handlade om ett stort skämt! Får ett band verkligen heta något som bara ser ut som ett enda stort stavfel, och dessutom ha ett konvolut som ser ut som ett första grafiskt försök i en konststudieklass?

Uppenbarligen kan man det om man, som bandet faktiskt gör, kommer ifrån Frankrike, och dessutom innehåller musiker av världsklass.

Bandet som bildades 1996, leds av gitarristen Christophe Godin och hade genom åren fram till att det splittrades 2000 samma sättning som nuvarande sättning. Två album släpptes: ”Ze Mörglbl Trio” -1997 samt ”Bienvenue a Mörglbl land” -1999. Under de första åren turnerade bandet flitigt i Frankrike och Christophe Godin fick ett rykte om sig som en av de främsta gitarristerna i landet. Efter att bandet upplösts har Godin spelat och släppt plattor under namnen: GNO samt Metal Kartoon, medan hans medkumpaner i Mörglbl har arbetat med och i andra mindre kända konstellationer.

De första två Mörglbl-plattorna gav bandet ett högt anseende för sin blandning av fusion/metal dessutom kryddat med en stor dos Zappa-humor! Under 2004 beslöt Godin att återbilda bandet och hans gamla vapendragare kontaktades, och dessa båda var villiga att medverka på en nystart, vilket efter ett intensivt turnerande i ett flertal länder världen över, resulterade i nya plattan ”Grötesk”.

Mörglbl –”Grötesk” kan genast sägas, är ingen lättlyssnad platta. Som lyssnare slungas man mellan ultraskickligt tekniskt framförd fusion med Godin som den självklare frontmannen, för att i nästa stund bjudas på ett ljudlandskap med underbara gitarrharmonier och ackordväxlingar som starkt påminner om hur gitarristen Allan Holdsworth brukar låta i sina bästa stunder.

De flesta låtar på plattan är uppbyggda på liknande sätt, dvs Ivan Rougny och Jean Pierre Frelezeau lägger en stabil och tekniskt skicklig grund för Christophe Godin att jobba vidare på. Som musiker är Rougny fantastisk med sin bas då han många gånger är ensam i ljudbilden förutom Godins gitarrarbete. Plattan är ganska sparsamt instrumenterad utan en fruktansvärd massa gitarrpålägg etc, vilket jag tycker ger den en äkthet som är skön.  Frelezeau har ett skönt driv i sitt trumspel som i de intensivare låtarna, tillsammans med Rougnys tekniskt brillianta basspel ger ett underbart groove, som i sina bästa stunder ligger väl i klass med det kända Malmö-groovet som herrar Reingold/Csörsz från The Flower Kings skämt bort oss med.

Christophe Godin är en gudabenådad gitarrist som har ett tekniskt kunnande som är få förunnat, men det är ändå i de lugnare harmoniskt vackra låtpartierna som han framförallt visar sin storhet. Han har en förmåga att ofta framkalla rysningar hos undertecknad, med sina många gånger mycket oväntade och ibland disharmoniska ackordväxlingar. Musik och arrangemang är skrivna gemensamt av bandet med undantag för ett fåtal låtar som är signerade Godin själv. Produktionen är som sagt ganska sparsmakad men det har jag som tidigare nämnt bara sett/hört som ett bra och positivt sätt att lyft fram respektive instrument i ljudbilden.

Att beskriva Mörglbls musik görs inte i en handvändning, utan måste självklart upplevas på egna öron. Ska jag ändå försöka beskriva den så får det bli som en blandning av: fusion á la Allan Holdsworth, tekniskt mästerhantverk á la Steve Vai allt dessutom kryddat med en stor dos humor/galenskap á la Mattias Ia Eklundh. Det bästa från några av världens bästa gitarrister således, och dessutom sammanvävt till en musiksoppa som borde tilltala mången lyssnare. Plattan är helt instrumental om man bortser ifrån ett antal framvrålade ”Caramba” på första spåret samt att man ”sjunger” lalalalalalalalalalalala ett antal gånger i låten ”Février afghan” !!!

Som bonus på plattan bjuds alla en video till låten ”Tapas nocturne”, och bara den är väl värd plattans inköpspris, då den på ett utmärkt sätt visar bandets tekniska kvaliteter, men också visar hur otroligt ”skruvade” nämnda musiker är.

 

www.myspace.com/morglbl

 

www.myspace.com/christophegodin

www.myspace.com/ivanrougny

www.christophegodin.com

 

8/10

 

Staffan Vässmar

 

 

 

 

 

       

   

   
   

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©