GÖTEBORGS ARTROCKFÖRENING

 
 

Recensioner

 

Eyefear – The Unseen (SPV/Dockyard)

1. Hypnosis
2. Illusions
3. Bridge
4. The Unseen
5. Always Reason
6. Waisting Away
7. Darkness Til Dawn
8. Confusions
9. A Clouded Mind

 

Ett för mig nästan okänt australiensiskt band, jag har dock sett deras tidigare plattor i ett numera övergödslat prog-metal landsskap där det är svårt att vara unik och därför lätt att hamna i skymundan. Deras förra släpp – ”A World Full of Grey” -  fick också ganska ljumma recensioner av anledningen att den kändes som en i mängden. Den spelades in i Melbourne men mixades sedan av Anders Allhage(King Diamond) på Los Angered Studios.

Med nya alstret ”The Unseen” knyter dom åter banden med Skandinavien, även den inspelad ”down under” men denna gång sitter Tommy Hansen(producent åt bl a Helloween) bakom spakarna.

Efter det sedvanliga intro –”Hypnosis” – kan man tro att man lyssnar på en gammal låt av Evergrey. Jag tror faktiskt dom har samma riff i någon låt. Men snart drar det igång med ett högre tempo och dubbeltramp. Och så dyker sången upp. Och vilken sång sen, det är en veritabel siren. Det låter som en kombination av Tobias Sammet(Avantasia, Edguy), Warrel Dane(Nevermore) och Jorn Lande(alla andra band). Danny Canti, som är vokalistens namn, har också fått mycket lovord för sin pipa. De första låtarna håller ungefär samma tempo och upplägg, dock utan att vara kalkera varandra på något sätt, innan det sker en märkbar ändring i låt #5 ”Always Reasons”. Med en inledande ”radio-röst-sång” bygger man vidare med en pampig refräng och up-tempo verser till plattans bästa låt. Efterföljande balladen ”Wasting Away (alone)” är också en pärla med en fantastisk sånginsats av D. Canti.

Jag konstaterar efter några genomlyssningar att Eyefear gärna vill komma ifrån den direkta prog-metal stämpeln och jag tycker att man lyckats alldeles utmärkt. Om man måste sätta en etikett på det hela skulle det snarare bli Power Metal med progressiva inslag. Skall man lista några referenser får det bli Edguy, Balance of Power kanske också Pagan’s Mind.

Promon jag lyssnat på håller ljudmässigt hög klass utom när det gäller keyboarden. Den låter illa mest hela tiden, med bedrövligt val av synthljud och en känsla av utanförskap jämfört med resten av ljudbilden. Jag skulle också kunna tänka mig lite mindre falsettsång på kommade plattor av Eyefear, en sångare av den kalibern måste utnyttjas bättre. Han håller helt enkelt världsklass.

 

www.myspace.com/eyefear

www.ozzyfrank.com/eyefear

 

Betyg: 7/10

 

Joachim Hansson

 

 

 

 

   

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna

 

 

©