E-Mail

info@artrock.se

 

 

Gästbok

ArtRock MySpace

 

Recensioner

 

HARMONY - CHAPTER II: AFTERMATH (Ulterium Records)

1. Prevail
2. Aftermath
3. Rain
4. Don't turn away
5. Kingdom
6. Silently we fade
7. Inner peace
8. Weak
9. I run
10. Hollow faces
11. End of my road

 

”Capter II: Aftermath” är precis som titeln säger andra plattan med Harmony som hör hemma i Borås och som är Dark Water minus dess basist. Här sköts basen av Kristoffer Gildenlöw och på gästsång återfinns Daniel Heiman från Heed och tidigare Lost Horizon. Detta tyder på att man satsar stort vilket hört på produktionen som är mycket bra och i motsats till Darkwater är det här betydligt mer lättillgängligt. Musiken doftar kontinental neoprogressiv powermetal utan en massa dubbeltramp. Här växlas det tempo och herrar Markus Sigfridsson på gitarr och Magnus Holmberg på keyboards har stort utrymme att visa vilka oerhört begåvade musiker dom är. Jag gillar deras luftiga utflykter där det är nära till hands att plocka fram luftgitarren och det är lika lätt att tralla med i refrängerna men så passar den här musiken Henrik Båth mycket bättre. Faktum är det känns som killarna har roligt och gör det dom vill. Harmonierna, riffen och tempoväxlingarna är många men möjligen lite väl genomarbetade. Jag hade gärna sett lite större lekfullhet men jag gissar att man vänder sig västerut för det här tror jag fungerar som radiorock i USA där radion har en mycket större genomslagskraft än här i Europa.

Likt Darkwater har Harmony en kristen inriktning som i motsats till Narnia aldrig stör. Den finns där som en röd tråd och om det får man tycka vad man vill. Mig stör det inte för jag tycker om helheten. Småruffiga ”Inner peace” är en neoproggig karamell som påminner en del om det Lightspeed spelade och jag gillar Magnus Holmbergs fantastiska keyboards som bärs upp av Tobias Enberts trummor. Just Tobias känns som den som bäst kommer till sin rätt här men det är som enhet Harmony har sin storhet.

”Weak” och fantastiska ”Kingdom” är neoprog när den är som allra bäst medan ”Don´t turn away” är den absoluta neoprogressiva powermetalen och vi får inte glömma avslutande ”End of my road” som har en text som fångar mig. Under 54:23 minuter får vi elva låtar av hög kvalitet men man skulle ha vågat ta ut svängarna lite mer för i all skicklighet tenderar det att bli lite tråkigt. Man vet nästan jämt vad som komma skall så till nästa gång önskas större tvära musikaliska kast men det får ses som en plump i protokollet.

 

www.myspace.com/harmonyofficial

www.harmonymetal.net

 

www.ulterium-records.com

6,5/10

 

Tore Larson

 

 

 

 

  

   

  

 
  

10. En blivande klassiker
9. Topp ”inom genren”
8. En av de bättre ”inom genren”
7. Genomgående bra med några toppar
6. Klart godkänd
5. Okej för slölyssnande
4. Vissa delar går an
3. Behöver en hel del uppryckning
2. Inte mycket som klarar sig här
1. Vi glömmer denna