Borås mest
ihärdiga och konsekventa metallmusiker är utan tvekan
gitarristen Mikael Dahl. Han har varit sitt koncept och band
trogen sedan 1992 och aldrig väjt för att gå den långa vägen i
sin strävan att upprätthålla Crystal Eyes.
På album nummer sex hör vi renodlad heavy metal
såsom den såddes i Tyskland under 1980-talet. På checklistan
hittar vi således band som Accept och Helloween, mest med
avseende på riff och melodier, men även i de direkta och
skanderande refrängerna. En del influenser från brittiska
metalltitaner som Iron Maiden framträder också i vissa av
melodislingorna.
Dahls
produktion är utmärkt; balansen mellan de ettriga, bitande
spåren och tyngre partier är välavvägd, och inslagen av akustisk
gitarr och keyboards gör ljudbilden mer nyanserad. Dessutom har
Crystal Eyes den goda smaken att jobba med dubbla bastrummor på
ett sätt som förstärker intensiteten i låten istället för att
göra det till ett fundament i musiken.
Den
kraftfulla akustiska finalen ”Guardian”, vilken för övrigt
sjungs av Dahl (övrig sång tar nyanlände dansken Nico Adamsen
förnämligt hand om), stämningsfullt uppbackad av en klassisk
Accept-kör, hör till de mest angenäma överraskningarna på
plattan. Men kvalitén på låtarna är genomgående god, på den
första halvan av skivan rentav riktigt stark, och jag kan utan
förbehåll rekommendera den till alla anhängare av melodiös
åttiotalsmetall. Låt vara att influenserna ibland lyser igenom
väl starkt, men ändå anser jag detta vara långt charmigare än
Hammerfall.
www.myspace.com/crystaleyesfromsweden
www.crystaleyes.net
Betyg:
6/10
Jukka
Paananen
|