|
Första gången jag kom i
kontakt med Isole var för ett par år sedan när jag övertalades
av en god vän att köpa ”Throne of void” som är bandets
andra platta. Den liksom debuten, ”Forevermore” är släppta
av Svenska I Hate Records”.
Med ett nytt skivbolag är
bandets tredje album här och en viss förändring kan skönjas.
Från att ha varit ett renodlat doommetalband har progressiva
influenser insmugit sig vilket ger en större nyans även om det
mesta fortfarande går i midtempo eller långsammare. Det är
musik att meditera till för när man väl gör det växer det
fram smått fantastiska ljudlandskap som tyvärr störs av sångarens
klagande stämma som inte alltid harmoniserar till musiken. Ibland
som i avslutande ”Shadowstone” fungerar det utmärkt men här
doftar det monotoni samtidigt som här finns en puls likt Hawkwind
och en del av det Eloy gjorde.
Tyvärr är inte alla låtar
lika bra även om den är ett stort steg framåt men det gäller
främst låtmaterialet som är klasserna bättre än på föregångaren.
Ändå är det något som inte tilltalar mig och ljudbilden liksom
produktionen är inte helt lyckad eller så är det jag som är kräsen.
Nu är inte doom det jag mest
lyssnar på heller men hur som helst, ”Bliss of solitude” är
plattan för den som söker det som går i midtempo med en förhållandevis
konservativ produktion.
www.myspace.com/isole
5/10
Tore
Larson
|
