|
Norsk
blackmetal står oerhört högt i kurs hos många och jag medger att
en del tycker jag är riktigt bra som Helheim men nu är det
Kampfar vi skall avhandla och trots att detta är deras fjärde
platta är det min första kontakt med dom. Inledningen, ”Vantro”
är otroligt maffig och det tar några minuter innan Dolk ger sig
tillkänna med sin monotona, skrikande röst. Sjunger gör han
aldrig utan han skriker och väser vilket ofta är sångsättet inom
den här musikstilen.
Ett annat
karakteristiskt kännetecken är monotonin i musiken som mal på.
Söker man nyanser är det här fel musik men gillar man kluriga
melodier mitt i all monotoni kan det fungera. Det gör jag men
pusselbitarna vill ändå inte falla på plats fullt ut. Plattans
tio låtar flyter ihop och man märker knappt att det är en ny låt
men i motsats till Moonsorrow som spelar en Finsk väldigt
progressiv variant av den här typen av musik, är det här väl
lättviktigt. Allt låter nästan likadant och II13 som lär vara en
människa trots namnet är en medioker, snudd på dålig trummis och
Thomas är ingen större gitarrist.
Hur jag än
försöker kan jag inte plocka ut någon låt för det är bara en
enda gröt som hänger ihop. Kanske är det själva grejen med
musiken, vad vet jag? Vad jag med säkerhet vet är att det
finns mycket bättre pagan blackmetal för den här är inget att
lägga pengarna på.
www.myspace.com/norsepagans
2/10
Tore
Larson
|
