|
Det
grekiskklingande namnet till trots kommer Apostolis Anthimos
från Polen och är mest känd som gitarrist i gruppen SBB. På
70-talet var SBB Polens stora symfonirockband och de har gett ut
mängder med skivor. Under resans gång har musiken glidit över
mer mot jazz-rock än klassisk artrock. Gruppen har återuppstått
på senare år, börjat turnera igen och producerat nya album. (www.sbb.pl/sbb)
Apostolis
har delat sin tid mellan Polen och Grekland och hunnit med att
medverka på över 50 album i många konstellationer. Tre egna
alster har det blivit innan årets ”Miniatures”. Titeln avslöjar
att det här inte handlar om långa, episka stycken. Bolaget
beskriver det hela som ”en mosaik av ljud, känslor och intryck”,
vilket ganska väl beskriver hur det låter. Albumet består av 13
relativt korta instrumentella stycken som känns ganska
improviserade och med hög här och nu-känsla. Sättningen är
avskalad – Apostolis själv på gitarr, lite keyboards och trummor
(Han är en riktigt bra trummis också!)med Robert Szewczuga på
bas. Vi rör oss i jazzterritorium och det är ingen tvekan om att
Apostolis är en begåvad gitarrist. Ska jag drista mig till någon
jämförelse så är Jeff Beck och Satriani delvis i samma liga.
Soundet
och gitarrljudet är i stort sett detsamma genom hela plattan.
Upplevelsen är att Apostolis tagit några teman och riff, satt
sig i studion tillsammans med Robert på basen och jammat ett par
dygn. Därefter han man klippt ut 13 valda delar av jammen och
betitlat dem.
Frånsett
ett par korta experimentella spår, så är musiken behagligt
lättlyssnad, utan att vara banal. På en liten varm jazzklubb i
Krakow hade det varit mumma för vän av god musik. På skiva känns
det mera som skisser än färdiga låtar och de korta styckena
förmår inte riktigt nå fram och engagera mig som lyssnare, även
om vackra ”Sunset” och den latinjazziga ”Manhattan Circus” är
riktigt, riktigt bra.
www.myspace.com/apostolisanthimos
www.apostolis.pl
6/10
Hans-Åke Höber
|
