|
För knappt ett halvår sedan släppte gruppen Palace
Terrace en hyperäventyrlig och episk skiva av proggopera-karaktär.
Huvudansvarig för det verket var multiinstrumentalisten George
Bellas, som alltså redan är tillbaka med ny musik, låt vara i
instrumental tappning.
Musicerandet präglas av frekventa taktbyten och
ekvilibristiska parader, och är enligt Bellas inspirerat av
astrofysik. En blick på låttitlarna understryker visserligen det
uttalandet, men som lyssnare har man svårt att dra de
parallellerna. Det låter snarare som om musiken var inspirerad av
och syftade till att tolka och jämföra musik med högre
matematik. De hisnande taktbytena är närmast tokroliga: Hur
annars än med hjälp av avancerad bråkräkning och
flervariabelanalys kan man komponera något liknande på
notpapper?
Till de kryptiska rytmerna adderas skalor som utforskar och
utmanar vad som är möjligt inom vårt tonsystems gränser. Detta
maskerar effektivt de subtila melodiska teman som kan framträda
om du lyssnar på albumet låt för låt, alltså en låt gång på
gång innan du går vidare till nästa och upprepar proceduren med
den, och så vidare. Inte direkt användarvänligt, men med ett tålamod
som kan mäta sig med buddhistiska munkars och en fjärrkontroll så
går det.
När Bellas sedan improviserar gitarrsolon till dessa
harmonitrotsande stycken, förefaller inspirationskällan snarare
vara löpande marskatter än några planeter i konjunktion med
varandra.
Lyssna hellre på den häftiga Palace Terrace-skivan, för
”Planetary Alignment” består uppenbarligen inte av annat än
överblivna variabler från den ekvationen.
www.myspace.com/georgebellas
Betyg: 2/10
Jukka Paananen
|
