|
Instrumental hårdrock är en något dubiös genre. Inte
minst då upphovsmännen ofta använder tillfället att spela in
en skiva till tvivelaktiga narcissistiska uppvisningar, men även
för att musikformen förknippas med en nära kontakt mellan
artist och åhörare, vilket naturligtvis kompliceras när den länken
– frontmannen – saknas.
Och visst visar även Thought Chamber-gitarristen upp vad
han kan, men hela tiden med blicken på låtarnas kurs och med
farthållaren inställd på komfortabel resa genom det
retuscherade ljudlandskapet på denna återutgivning från 1996.
Stilmässigt jobbar Harris med en imponerande
variationsbredd. Grunden är melodiös hårdrock, men
kompositionerna omfattar såväl thrashigt komp som funkiga och
jazziga stick. Beträffande gitarrspelet håller han hela tiden
fokus på kompositionerna och låter gitarren framföra ledmotiven
som ett slags substitut för sång, vilket för tankarna till de
instrumentala spår som finns på en del av MSG:s plattor. Harris
lånar även en del från Vinnie Moore och Joe Satriani, men då
mer ifråga om ton och melodi än som ekvilibrist.
Detta
är i allra högsta grad en instrumentalskiva med existensberättigande
och hatten av för Lion som med detta verk lanserar ännu en
talangfull musiker.
www.myspace.com/michaelharrisguitar
Betyg: 7/10
Jukka
Paananen
|
